Vanillo

Snorloskorna får ursäkta.
Här görs ett tappert försök i varje fall.
Roland har sjukintyg så han slipper nyåret.
Roland har lärt sig att göra salladsdressing av Jamie Oliver.
Man kan använda en gammal syltburk säger han.
Och mycket lime.

Jag fick en mindre hostattack.
Nånting lämnade mig.
Nåt litet.
Ut i rummet med riktning mot soffan.
Den går inte att hitta.
Inte ikväll.

Jag kan tänka mig ta fram ett näsvingsskydd.
Kanske i plysj eller i sammet, kanske silke.
Det borde passa med hudfärgat tyg eller kanske bara marinblått.
Att användas efter cirka femtio snytningar när de frasiga vingarna ömmar.
Kan givetvis också användas efter snytingar.

Idag har jag köpt fyra stycken apelsiner.
Dom kostade 33 kronor.

Först river det till lite i bröstet.
Sen rosslar jag fram en hostning.
Sen kommer dom upp i små hårda gröna klumpar.
Det är störtlopp på tv och två kakor kvar i oat-bitspaketet.

Jag älskar inredningsprogram.
Jag tycker det borde finnas åtminstone fem sex till av dom.
Vi kan helt enkelt inte få nog av att göra om, fräscha till och göra nytt.
Nytt nytt nytt. Jag älskar nytt.
Ordet nytt är härligt och får mig att känna mig fri och levande.
Eftersom jag är så fascinerad av detta och vad de kan göra med oss människor,
vad det kan få oss att uträtta och på vilka sätt det kan få oss att växa som individer så var jag tvungen att göra ett eget pilotavsnitt för att kanske kunna ha en chans att få ha mitt eget program en dag.
Just det här programmet handlar om hur man på ett lätt
och enkelt sätt arbetar med ljus.
Att på ett jättefiffigt sätt piffa till köket med en persienn skapar kontraster med rumskänslan. Och ytorna där man bara ska vara och sitta ned och ta det lugnt öppnar upp sig och visar en ny sida av ett rum som förut bara kändes mörkt och ogästvänligt.
Vi får en lätt överblick över det kraftulla i att förändra.

Efter en timmes sömn är jag världens gladaste person.
Inget kan stoppa mig idag.
Det ska va en tröskel i sådana fall.

Vi spelar poker och jag kan givetvis inte det här. Per äter jansson ur en plastlåda bara för att han får. Han äter allt som ställs framför honom. Han är den som undrar om ingen ska ha nåt mer för då tar han resten. Han är den som mår dåligt på bröllop och försvinner iväg ett par timmar för att låta magen åerhämta sig. Han är den som på en buffé krampaktigt tar en nionde portion trots att osten väller ut ur öronen. Det där ska ändå slängas imorgon säger veronica. Tysken sitter bredvid och ser förundrad ut. Tysken gillar inte kortspel om pengar. Idag ska tysken till sin farmor. Han är ofta där.

Jag stod i köket och pratade om julklappar med veronica.
då small det från rummet bredvid.
akvariet med grodan i sprack.
grodan försvann med hittades sen på platt mage under en stol.
idag får han åka till en djuraffär och träffa nya kompisar eller kanske bli ormlunch.
hansa ställde sen in en avfuktarapparat och det började lukta skidstuga.

Mina växter vill ha ljus.
Varje dag får jag ställa fram dom på bordet där nära fönstret.
Vi har faktiskt funkat rätt bra ihop jag och växterna.
Dom sköter sitt och jag mitt.
Ända tills för några veckor sedan. Nu är det mest gnäll och jämmer.
Varje gång jag lyfter dom hör jag små mumlande kommentarer om att
det minsann kunde vara bättre.
Dom klagar på ljuset. Att dom får för lite.
Ni får allt nöja er säger jag.
Det blir inte mer än såhär. Det finns dom som har det värre.
Det finns dom växter som lider av sjukdomar eller knappt får vatten.
Då tystnar dom ett tag.
Sen är det snabbt igång igen. När jag kommer hem pratar dom i mun på varandra och är det inte ljuset det är fel på så är det syrehalten i lägenheten. Vet inte om man kan göra nåt åt det här. Vill ju inte att dom ska vissna och samtidigt orkar jag inte med det där tjatet heller. Jag har försökt förklara att det inte längre finns nån bräda att stå på nu när fönsterkillarna varit här och jobbat. Dom verkar inte lyssna på det där.
Det är alltså inte så bra stämning som man kan tro.
När folk kommer hem och hälsar på står dom tyst och stilla
och bara håller stilen och färgen.
Det är nån hatkärlek mellan oss nu i december.

Jag åt gröt.
Den sjönk ned stillsamt och lent i magen.
Gröten la sig på plats.
Läste ett mail.
Efter det så rörde sig gröten fram och tillbaka
men bestämde sig iallafall för att stanna kvar.
.

Tack mormor. Dom sitter som en smäk.
Det här kan ha varit det etthundratrettiofjärde paret det här.
Hon har lyckats bra. Hälen sitter på rätt ställe i år.

Hemma här nu på tian.
Det ska bli lutfisk. Fars förbereder den och mortlar kryddpeppar.
Han är den som äter kryddpeppar med vitsås och lutfisk.
Inte tvärtom.
Jag dukar. På radion är det P1.
P1 är bra tycker jag.
Det som sägs där tror man på. Att det är sant.
Idag handlar det om en kvinna som knarkar.
Hon berättar hur hon hittar ådern och injicerar heroin.
Vet inte om fars vet vad han lyssnar på. Det bara är där.
Som en matlagningsbakgrund.
Passande program såhär på juldagen.

Skulle ta mig in i vardagsrummet för att se på sir väs.
Möttes av ett bländande sken.
Det var inte från jesuskrubban utan en starkt lysande 60 w lampa.
Vi har påpekat det där flera gånger.
Vi barn.
Vi vill att dom byter både lampan och lampan så att säga.
Gör det nånting då får man oftast till svar.
Va hon har fått mycket smink i ansiktet sa fars om julvärden.
Och så kom det där citatet jag visste skulle komma.
Fritiof Nilsson skulle vara med i tv och ville absolut inte sminkas.
"man ska se jävlig ut i tv, det tjänar man på"

Nu är det Kan du vissla Johanna på tv.
Berra letar efter en morfar.
Alla blir glada av såna små filmer.
Till och med herr Littorin kan nog le lite då.
.

Fars väntade på att Jansson skulle bli klar.
På radion spelades snön faller med Ulf.
Volymen höjdes så klart och det klappades i händerna hela tre gånger.
Nån typ av stämsång blev det också.
Dagens outfit är grönt förkläde och vit kockmössa

I mitt nästa liv ska jag vara Vito Corleone och få röka smala cigaretter

Syster och jag kollar på väskor.
Fick du med mitt fejkleende sa syster.
Nej sa jag.
Syster har en lång halsduk.
Det ser ut som om hon har ett par långkalsonger runt halsen.
Ute på gatan möttes vi sen av en vidunderlig julstämning.

Fiket på CGC är underskattat.
Kanske ett av stans bästa.
Två ladies satt och språkade.
Jag kan tänka mig att bli tant när jag passerat 70 år.
Dom ser alltid ut att ha lite trevligare än gubbarna.
Gubbar kan visst inte fika ihop.
Män kan inte heller fika ihop.
Killar kan fika ihop. Tills det att dom fyller 40 ungefär.
Sen blir dom ju män och ska helst inte göra nåt ihop med en annan man.
Det är inte jag som kommit på det här.
Det bara är så.

Var och fotograferade bilmekaniker igår.
Det är inte en bilmekaniker på bilden.
Hade fått mig en förfärlig mugg kaffe i väntan på att en kille från
däckmarknaden skulle komma.
Crede ringde och sa att han fått sig en son.
Ungen där inne hade bestämt sig för att ta sig ut tillslut.
Olle skulle barnet heta. Ett förträffligt bra val av namn sa jag.
Det ligger i tiden.
Senare fick jag en bild på msn av Barken när hans sons navelsträng sprack.
Pang!
Det finns en massa olika jobb där ute i världen.

Igår åt jag upp ett helt paket läkerol.
Kommer nog inte hålla tyst en endaste sekund idag.
Jag ska till stan och köpa ett par byxor.
Jag skulle hemskt gärna vilja ha långkalsonger.
Men att prova byxor och ha långkalsonger är ingen lyckad kombination.
Bodil Malmsten gillar förresten det där broskiga i grisfötterna.
Carl Jan gillar pressad gris.

Roland säger:
har du julpyntat i din lägenhet?

Vanillo säger:
näru

Vanillo säger:
det smärtar mer än att inte ha nåt alls

Vanillo säger:
gå runt och göra julfint alltså

Roland säger:
det är nog så, Axel skjuter fram en liten tomte som står bakom gardinen

Roland säger:
det räcker för han

Vanillo säger:
får jag med mig lite snö in på skorna så är jag nöjd

Letar rena strumpor och påfågeln Peter pratar på tv.
Det är en skimrande dag ute.

Nu är det årets sista tvååringslopp på tv.
Det absolut sista.
Favoriten körs av Torbjörn Jansson.
Och jag för det det här Lypsylet upp och ned upp och ned.
Dream Sugar Boy fjärde utvändigt nu.
Normal öppning.
På med lypsylhatten.
500 meter kvar av Gunnar Nordins lopp.
Björn Goop kommer att få fritt.
Torbjörn Jansson tar hem det här.
Spets till slut.
Nu ropar osten på mig från kylskåpet.

Ungdomlig luvtröja. Tvättkrympt.
Långkalsong från Jockey med Y-front.

Det var ett bra Plus idag. Jättebra.
Sverker gick igenom olika typer av inslagningspapper och som gäst
hade han ett inslagningsproffs.
En dam med färgat hår.
Hon gjorde olika typer av paket med speciella papper.
Hon sa att det var bra att ha ett baspapper.
Sverker visade olika band också med små stjärnor på.
Sen fick vi se ett rött paket med ett skärp runt. Föreställande en häftig tomte.
Det var till en lite tuffare kille menade inslagningsproffset.
Dagens Plus får 4 av 5

För ungefär fyra minuter sen slog jag i knät så hårt att jag
ville döda allt jag såg. Nu är benet hett och varmt och knät har stelnat.
Det känns som om det blöder men eftersom jag har
långkalsong idag har jag inte orkat se efter.
Det är ju ett bök att ta sig in till ett knä då.
Den här eftermiddagen som började så bra med torsk med curry och banan.

Kollade tv igår.
Man gör det vissa kvällar.
Det är reklam med jämna mellanrum.
En del är riktigt uppiggande såhär i juletider.
Igår var det nån som sa att man skulle bestämma sig om man ville ha diarre eller inte.
Jag var tvungen att tänka efter.

Det är Ikea som sprider julstämning där hemma.
Där hemma hos mig är det Kamprads mattdesigners som gett mig jesuskänslor.
För det är väl Jesus vi ska tänka på när vi hör ordet jul.
Eller hur är det med den saken egentligen. Den ständiga frågan.
Jag tänker inte på Jesus och jag tror inte han bryr sig så mycket om det.
Jesus farsa kanske är mer skeptiskt nuförtiden än för ett par hundra år sedan.
Då tror jag folk brydde sig. Sökte tröst kanske.
Vi är inte så många som verkar behöva den där skäggige molngubben längre.
Eller så kanske det är just det . Mera gud kanske.
Jag får iallfall en hel drös med tomteskägg i min lägenhet.
Jag köpte en gång en matta som producerar skägg. En tomteskäggproducent.
Jag hittar små falska kopior av skäggen överallt i lägenheten.
Högt säger jag menvafan och krafsar ihop och slänger. Ut genom fönstret eller ned i papperskorgen.
Nu såg jag räkosten där borta. Den ligger bredvid Leksands knäcke.
Om han bara visste att jag snart kommer och klämmer ihjäl honom.
Då skulle han nog vilja byta med leverpastejen som gått i pension för längesen.
Ändå får han vara kvar bredvid smöret och körsbärstomaterna.
Ett värdigt åldrande.
Jämfört med att vara tub.

Jag har pratat med dramaqueen idag. Hon sa att hennes unge var sned i ansiktet.
Vi kom senare fram till att hon nog menade huvudet.
Annars så har jag har börjat att rita gubbar med vänster hand nu.
När jag pratar i telefon ritar jag olika figurer med vänster hand.
Fick till en som ser ut som om han dansar twist.
En i slips också som ser väldigt trött ut och en med stubb
Min favorit är han som dansar twist.

Ikväll ska jag lägga mig 200 år tidigare än vanligt.
Sova ut.
Igår såg jag nåt bra
Freddie Wadling sjöng somewhere over the rainbow.
Jag åkte till Twin Peaks och såg honom.
Freddie, en av många vinnare
Som skumtomtarna i keramikskålen

Jag är en sån här som kan vara uppe. Jag är uppe när andra sover. Tvn står på och riskakan knastrar i munnen när jag stående en meter ifrån tvn kollar amerikansk ficklampsdeckarserie. Det är tyst överallt. I trapphuset, ute på gatan, på gräsmattan och i fågelträdet. Jag duschar mitt i natten och tänker att grannarna hör hur det tjuter i rören. Öppnar kylskåpsdörren utan att vilja ha något. Jag gillar att öppna och bara kolla. Det där ljudet när man öppnar kylskåpsdörren gillar jag. Det där suget. Jeans är ett jobbigt plagg att förvara. Dom ligger överallt byxorna. Dom har satt in nya fönster här. Sparar energi. Både åt mig och mitt humör och åt isbjörnelandet. Imorgon borde jag köpa blodpudding. Eller bara ligga med nån.

Om inte stress fanns
Vad skulle vi då göra?
Jag bara undrar

En redig kaffefläck till farbror polisen.
Ett erkännande med lite polysackarider, lite cellulosa och en skvätt Gran Dia.

Idag kom kylan och gav mig en ordentlig käftsmäll.
Slog ner mig bredvid skolan.
Detta var efter att jag vaknat 07.05 av att nån sätter en nyckel i min ytterdörr.
Detta var efter att jag fått möta bytafönsterhantverkaren i bara kalsongen och med svullen blick och svarat 30 min på frågan om hur lång tid jag behöver på mig.
Detta var efter att jag plockat ned äppelmosburken och havregrynen i väskan.
Detta var efter att jag dragit tån i tröskeln.
Då blev jag lätt misshandlad av kylan där vid muren bredvid skolan.
Har en liten liten böld bakom örat också.
T.o.m den uppmärksammade kylan.

Nic sa till Pete att han kanske hade ett par byxor åt honom.
Pete visste inte vad han hade för storlek.
Han kollade det.

Gucci visade mig justeringslagerna än en gång.
Och den röda kanalen kunde vi öka på det vita i.
Jag satt på min stol bredvid.
Han gjorde en stol av sig själv.
En ståsittstol.
Knät vilande på hälen.

...blev 10.43
Lite gladare
Börjar t.o.m att planera saker
Undrar om jag har brock i ljumsken?
Rätt bra titel på en skiva för övrigt.
En dansbandsskiva.

Jo jag har inte så lätt för den här tiden mellan 7 och 9.
Det ryker och cyklas och köas och borras.
Jag är trött.
Jag är trött
Och blek
Men tacksam att jag får leva en dag till som det ser ut nu.
Här på jorden
Olle Garp är ledig idag.

Ja och och så känns det bara sådär skönt.
Att få erkänna.
Det är alltid skönt att ibland känna sig som en god medborgare.
Ja jag körde för fort men inte så fort som man kan tro.
Lagom fort om nån frågar.
Nu ska jag skicka brev till nån äldre kvinna i Kiruna och som tack så
skickar hon mig ett inbetalningskort.
På så sätt glömmer dom saken.
Polisen är mutbar.
Inte prutbar.
Pruttbar är en helt annan sak.
Vet att du tänkte på det

Det är ofta som det är däcktjut på söndagar.
Däcktjut och who did this to you och why are we here och så vidare.
OLW och Estrella har fått sitt också.
Och morotsodlarna också .
Det är ju många som harbörjat ett nytt liv just idag.

Jag och Bror gick över bron. Bror gick först och sa att det var läskigt och att nån gång kommer brädorna att murkna. Nej sa jag. Jo sa Bror. Sen gick jag först och berättade om olika saker som hänt när jag gått över bron. Jag sa att jag brukar cykla över bron och att det nog var så att sadeln var högre upp än räcket. Det gillade inte Bror. Brors tjej Westh gillar inte höjder. Det verkar ha smittat av sig på Bror. Vi fick sms av Ruda när vi nästan var på andra sidan.

Vi heter det i andranamn. Inte bägge alltså. Gunnar heter Bror och jag Reinhold.
Reinhold ville jag inte inte heta i mellanstadiet.
Gunnar har haft större problem med sitt förnamn.
Han blev kallad gugge ända fram till högstadiet.
Sen blev det Gnu.
Ett år efter det blev det G.
Det var helt klart tuffare.
Jag var nära att bli döpt till Fritiof. Arma barn.
Jag och Gunnar ska på fest.
En hejdunderfest.
Vi har båda skägg.
Ingen av oss gillar att ha slät hud i ansiktet. Gunnar var tvungen att raka sig slät en gång förra året. Hans trimmer fungerade inte och det var för varmt för att ha kvar det tjocka skägget han hade då.
Det måde han inte bra av.
Mådde.

Det var kvällsöppet hos mors och fars. Jag var förbi där och dom låg i sin säng och såg mig komma med skorna på. Vad är det här för bäddmadrasser ni ligger på sa jag. Ja det är väl kanske inte dom bästa sa fars.
Nej ni är gamla och ska ligga på bra madrasser sa jag. Ryggen vill ha det. Jo vi vet sa dom i mun på varandra. Och varför har ni sommarstugelakan frågade jag. Du har ett rött. Det där får ni styra upp sa jag och tog på mig rollen som hemsamarit.
Hem sa Marit blir det om man delar upp det ordet.
Jag sträckte upp armarna för att ta en bild. Då fick fars äntligen gå till försvar. Har du inget under jackan. Ska du gå runt som alla rockers på stan och visa arslet. Arslet tänkte jag. Det här är ju magen det han ser. Kan ju inte gå runt sådär fortsatte han. Det är en luvtröja under som åker upp sa jag, kolla.
Jag visade tröjan men han kollade ner i boken.
Fars lampa var stark som ett solarium. Mors mer behaglig.
Han hade sjökortslakan. Fars hade påslakan i gult, vitt och blått.
En vuxen man över sextio år i sköfartsinspirerade lakan. Som när hirre hade Michael Jacksonlakan där hemma när vi var små. Ärxan hade Ruud Gullit tror jag. Jag hade ingenting. Jo blåbärsris tror jag att det var i flera år. Och nåt annat med mycket sjuttiotal i sig. Rena kollektiven för kvalsterfamiljerna. Dom hann säkert med att bygga en autobahn under min tid. Kvalstrena. Jag tittade på sjökortstäcket och funderade hastigt på vad som kommer hända med mig om 35 år. Vad blir det för lakan i min säng? Inte blir det Malou von Siewers på iallafall.
Och inte Peter Jihde.
Nu stängde grannen fönstret här nedanför. Sista ciggen för den här dagen.
Imorgon får hon röka mer. När solen går upp.

Nu sitter jag här utan mat.
Igen.
Det fanns ingenting i kylen. Det visste jag när jag var på väg hem.
Jag var hungrig och behövde äta.
Jag gick hem ändå. Varför gick jag hem.
Jag trodde att det på nåt onaturligt sätt hade flugit in produkter i mitt kylkåp.
Jag kom hem och upptäckte att det inte fanns nåt man kunde kombinera ihop till en maträtt.
Kaviar och gurka,?  Äppelmos och wasabi?  Lingonsylt och ett ägg?
Nä kört. Så kört det bara går.
Och nu är tvn på så jävla högt. Nåt konstigt jag börjat med.
Det är för hög volym nu när det handlar om krimtatarerna i Uzbekistan.
Nu säger Ragnar Dahlberg oj va härligt till damen som gjort om sig.
Hon har fått en distinkt lugg. Lite fräckare. Lite modernare och cool.
Men för helvetes jävla skit ro hit maten nån.
Jag är på ett superduperhumör.
Imorgon får jag besök. Innan det ska jag äta.
Och stretcha.
Och rulla runt.
Och bada.

Jag har en massa pennor i en mugg här på skrivbordet.
Nästan ingen funkar.
Känns ändå bra att ha en mugg med pennor.
Inatt drömde jag att jag gick runt bland en massa klippor.
Vid havet.
I en klippskreva låg en tjej från VF och hånglade med sin kille.
Precis som i en femtiotalsfilm. Måsar och blått hav.
Jag sa nämen tjena och dom sa hallå du.
Sen gick jag vidare.

En vän ringde nyss.
Han ville ingenting.
Rätt vanligt nuförtiden.
Att inte vilja något.
Kan vara nog så viktigt att höra av sig då.

Kan inte nån dämpa belysningen. Det måste vara minst 2 watt i i uplighten där ute.
Inte ens änderna hittar fram.
Han har verkligen tagit över nu Darth.
Jag är så trött idag att jag knappt ser vad jag skriver.
Det är nämligen en massa får som springer fram och tillbaka framför skärmen.

Dagens namnsdagsbarn är Sven.
Det är inte så vanligt namn bland kidsen eller på maträtter.

Jag såg en älg på tv idag.
En älg som halkade på isen.
Det var det bästa jag sett på tv i år.

Idag är det en sån där dag som man anser vara helt okej som vinterdag.
Sol, raka postflaggor, nån hundpromenerare, ett par byggarbetare som röker.
Kallar man det vinter. Vad ska man egentligen kalla det här som är nu?
Det är inte höst och inte vinter. Att komma på nya namn är svårt.
Det finns sommar, vår, höst och vinter. En femte årstid. Vad skulle den få heta?
Det måste passa om man exempelvis ska säga att det är så skönt nu när ........ kommer. Det är skönt nu när sinden kommer och man får vara inne och ta det lugnt och smälta smör.

Ett par förslag på ett femte årstidsnamn:
Hander
Väss
Mulna
Sind
Härra
Kulna

Jag kom just på en lysande idé.
Jag har löst alliansens problem med opinionssiffrorna.
Dom är ju inte riktigt all time high. Dom är som en sänka i berget.
Som blöt mossa.
Alliansens siffror.
Stackars Fredrik och alla dom där andra. Och Filippa såklart. Och barnen.
Och farmor och farfar.
Det går inte bra helt enkelt.
Men dom syns ju till då och då. I tv-apparaten.
Jag tänker på han med tofsen med smycke i snibben och så hon rymdministern.
Och så Fredrik då såklart.
Dom är där och pratar och pratar.
Till dom som alla har lite blåfärg på fingrarna har jag en utomordentligt bra idé som säkert skulle få upp de där procenten.
Hallå alliansen lyssna nu noga.
Det är okej att le lite. Nån gång. Mungipa upp. Stapel upp.
Det är många som kan luras av det där vet ni.
Bara så ni vet.
Ni har bara inte riktigt hajat galoppen.
Sprungit fjärde utvändigt alldeles för länge.
Men nu finns också risken att ridspöt spelat ut sin roll.
Piskan har fransat upp sig.

Varm smörgås är ju väldigt gott.
Det åt man ofta på nittiotalet.
Jag ska börja igen.

Jag kommer ihåg att man fick bilder med posten.
Det skulle beställas förstoringar och hur många småbilder skulle man egentligen ha?
Det stod kroppkärrskolan i en rund cirkel på skoltröjan. Röd, grön eller blå skoltröja.
Undrar om dom menar att jag ska beställa kopior av det foto jag idag fick med posten?
Rikspolistyrelsen har tydligen börjat ta bilder.
Dålig bild tycker jag.
Några storlekar finns inte heller att välja på.
Och dyrt har det blivit också.
Jag ska nog inte ha några.

Jag tror att köttfärs är dåligt för magen.
Den kommer säkert att dö ut.
Köttfärsen alltså.

Hallå.
Var kan man hitta sina julkänslor.
Kan man hitta en inloggning nånstans och tanka hem?
Folk verkar ha såna.
Jag känner att det är helt tomt i känsloförrådet för jul och smuttelimumsesnuffet.
Jag skulle gärna ha ett par såna.
Om dom finns på riktigt alltså. De där känslorna som jag har hört om.
På radion. Läst i tidningarna.
Tjejer är bra på det där. Att känna känslor vid jul. Det ser iallafall ut så. Ända från det att dom föds tills det att dom är sjutti ungefär. Då vet man inte alls vad dom känner. Då är dom glada för allt. Eller är det bara det vi tror. Vi unga. Att dom är nöjda bara dom får sitta still och nåt barnbarn sjunger bredvid glöggbordet.
Vem vet, dom kanske tycker att det suger hästballe men orkar inte ställa till med nån scen då Kalle Anka ska fingra upp badkaret.
Tjejerna är som sagt bra på att hålla upp nån typ av stämning. Det pyntas och städas, köps nytt och planteras i vita krukor och ställs i fönster och klipps och putsas. Det bärs väldigt mycket grejer i december, tjejernas fel.
Men vi får väl ändå tacka kvinnan för att julen finns kvar.
Den skulle förmodligen självdö annars. De enda högtiderna som skulle finnas kvar om inte kvinnan existerade skulle vara de som haft ett kval året innan och och inföll vartannat eller vart fjärde år. Lars-Åke Lagrell skulle kanske hålla i högmässan.
Men julen har varit fantastisk. Den var det när jag var lika hög som ett barbord.
Höga snövallar och hälften av luckorna var öppnade.
Snökojan med värmeljus. Plogen som hade sönder den.
Handskar med snö i och blixtlåset vid kragen som man slickade på.
Undrar allt om det kommer tillbaka.
Jag orkar nämligen inte låtsas.

Nu ska jag äta ett havrekex, tvätta mig med billig tvål och binda fast mig vid elementet.

Det växte gröna maskrosor i kanten. I kanten av gatan sprängde dom upp.
Blöt och fula kaninmatsblad. Ja fula var dom. Jag tänkte att jag kan sluta slänga glas i soporna om det slutar växa maskrosor i december. Maskrosorna får börja.
Hade vi inte kört så mycket bil så hade det snöat nu sa Roland när regnet inte kunde bestämma sig för att falla rakt ned, åt höger eller åt vänster.
På morgonen hade jag vaknat. Man gör ju det på morgonen.
Vaknar och snoozar vaknar och snoozar vaknar och snoozar. Så håller det på.
Jag trodde att det var grannen som duschade ojämnt tills jag förstod att det var ett förbannat kastregn som slog på rutan. Sjukt tänkte jag.
Vi vill bli hundratusen i den här stan.
Vi vill bli hundratusen här där vädret är som ett dödsstraff. Nej stopp o belägg. Det är inte vi som vill bli det. Håkan Holm vill bli det. Då får han nog högre lön och får gå på fler invigningar och klippa band och prata i mikrofon och äta inkokt lax. Det är nog vanligt. Inkokt lax och kokt potatis. Inte alla som gillar gravad lax. Jag har börjat gilla gravad lax. Två år sen nu.
Vi skulle tanka. Tysken hade pappa Runes bil. Rune gillar dansband och hade en fin samling. Regn och storm i december och tankning för hundralappen och 3 för 15 på OKQ8. Han hade det inte lätt där ute i regnet.
Tysken tyckte att det skulle vara folk som tankade åt en.
Det är inte roligt att tanka diesel i december. Det är inte roligt. Inte roligt. Inte.
Nu sänds snart allt i HD sägs det. Undrar allt när det blir omodernt.