Vanillo

För mig tog det 30 år.
Om vädret är bra så ska jag slipa rost på söndag.
På den egna bilen.
Jag ska förvandlas från slyngel till karl.
Hoppas det regnar.

Jag går ofta lite långsammare. Det är en mur mellan mig och kidsen som har gympa.
Det är gympa nästan varje dag när jag går till jobbet.

Jag gillar att kolla på när dom har gympa. Då minns jag Kroppkärrs Ip och Berit Persson och 60 m, kast med liten boll och höjdhopp på den där madrassen som var lika tjock som den där gästmadrassen som mors och fars hade uppe på vinden.

Allt var förberett och ikväll skulle jag minsann lyckas.
Efter veckor av förberedelser skulle det äntligen bli av.
Ett seriöst försök att komma i säng i tid var nu nära.
Det skulle ske nu i kväll.
Jag var precis på väg att trycka ned den röda knappen på fjärrkontrollen
då en sån där fräck och lattjo reklamröst på kanal 5 började snacka med mig om att jag ska sitta kvar för att The Hives ska spela hos Jay Leno.
Så toppförsöket är uppskjutet.
Imorgon provar jag på nytt.
Kanske med syrgas.

Det var längesen jag fick i mig en så bra middag.
Spara gärna receptet nedan om du vill.

Förrätt
Lösgodis innehållande mest sura soda pops, persikor och choklad.

Varmrätt
2 1/2 wienerkorv med bröd. Senap, ketchup och räksallad.

Det är allt märkligt det där att man kan äta skaldjur och gris ihop.
Mycket märkligt. Undrar vad magen gör just nu?
Sorterar kanske. Räka dit och korv dit.

Där bakom ett lass av potatis och fiskbullar och ägg kan vi se Mike.
Han sitter rak i ryggen. Det ska man ju göra nuförtiden.
Mikes pappa gillar att steka fiskbullar. Fiskbullar som alltså ligger i vatten från början.
Mikes pappa heter Göran ochhar en massa mössor som det stpr televerket på.
Han rullar fiskbullarna i ströbröd och steker dom sen i smör.
Det fick jag smaka en gång för många år sedan.
Det var mycket gott och positivt.

Det får bli fiskbullar och potatis från Hagahallen.
Kan ju inte bli bättre.
Och väldigt viktigt för dig som läser detta nu att få reda på just detta om detta.
Bilden där uppe fann jag när jag googlade på fiskbullar.
Som sagt, internet är en bra informationskanal.

Alla har åkt härifrån och lämnat mig i sticket.
Dom äter lunch på annat håll.
Va ska jag göra nu då? Jag hade ingen lunchplan idag.
Det här med att äta alltså. Vilket projekt. Äta jämt hela tiden. Flera gånger per dag.
Det måste bli ett slut på det.

Nu har jag registrerat mig och skaffat användarnamn och lösenord och så.
Här och där kan man vara med på internet. Överallt om man vill.
Om man vill fortsätta datorlivet och leva i internetvärlden.
Övervaka sig själv på en skärm.
Nu är jag med på en sajt där jag kan skriva in att jag har tränat.
Jag skriver in 6 kilometers löpning igår.
Då åker stapeln upp i diagrammet och för en millisekund så
infinner sig nån känsla av duktighet.
Sen försvinner den. Poff.
Jag kan registrera allt möjligt. Jan kan snegla på mina vänner som också har skaffat sig användarnamn och lösenord. Som också vill jämföra sig och registrera och hålla koll och gud vet vad. Jag kollar mina vänners totala träningstid. Den mäts i minuter.
Jag ligger efter.
Jag börjar hata internet. Ibland kan jag känna starkt obehag av internet.
Det måste gå över.
Internet kan ju vara så bra.
Internet kan vara som en liten kexchoklad när man är ledsen.
Nu kliar det i ryggslutet igen.
Är det lort eller vad är det som kliar egentligen?
Vips så är det borta.
Det där att saker kliar är nånting konstigt det.
Ibland kan det ju klia på näsan. Då undrar jag allt vad som kliar.
Vad är det som utlöser den där lilla klikänslan. Är det ett litet litet hårstrå som vecklar ut sig eller nån liten grej som fräter bort nåt som är så litet att man inte ens kan förstå det men att det kan klia.
Jag kände att galenskapen nu fångade upp mig. Jag måste släppa klitankarna och dyka in i ett mail från en från ett företag som slutar på solutions. Bara det gör ju allt så mycket mer spännande.

Jag nös nyss tre gånger.
Det var så jävla gött.

Fred kom in genom dörren och slog sig ned i Mikes nedsuttna kontorsstol.
Han vill att Mike gör det och det och sen efter det så vill han ha klart det och det.
Vi kan se lätt se vem som är mest nöjd med den arbetsfördelningen.
Fred har spelat golf idag och det är därför han har på sig sin lilla golftröja i ljusblå färg.
Fred gillar inte alltför fint upplagd mat med korslagda morötter och sånt.
Han vill gå rakt på liksom. Rätt på såsen och rätt på potatisen.
Mike har varit i utlandet. Det kan vi se på hans ansiktsskinn.
Jag tror Mike ville ha längre semester än 4 dagar.

East lever i Stockholm. Där lever han och lär framför datorn.
Vi umgås över msn. Pratar om saker som händer och så.
Vi är öppna för allt nytt.

East säger:
hörde att kronas unge ska heta elis

East säger:
precis som hyllens

East säger:
vad är detta?

Vanillo säger:
ja och som barks

Vanillo säger:
ja vad fan är det frågan om

East säger:
en jävla epidemi

Vanillo säger:
en elisepidemi

Vanillo säger:
vad är det för fel på bosse?

East säger:
precis. det är ett riktigt namn det

Vanillo säger:
man vet vem det är då
Där är bosse. han har kortbyxor och brunt hår. Där leker han.

Läste nyheter på internet och undrade allt vad som egentligen
skulle hända på Filmstaden.

Titta så konstigt. En toffla på höger fot och vanlig sko på vänster.
Den högra är något lägre än den vänstra så jag blir lite halt här på jobbet idag,
Den högra tofflan där är lortig och ful. Köpte den 1996 i Örebro tror jag.
Jag var där på nån festival och Kent spelade på andra sidan vattnet kommer jag ihåg.
Det regnade och det var folköl och kanske sprit i nån lägenhet innan.
Ja just det.
Det var nån förfest minns jag nu.
Jag ville bli ihop med den där tjejen igen. Hon som jag inte ville vara ihop med några månader tidigare. Nu hade jag tänkt att styra upp allt igen där i Örebro.
Dom var ju där samtidigt. Min plan ör tolv år sen var förmodligen:
förfest - fjanta mig och spexa - ut på stan - hångla - bli ihop - hålla handen på söndag - köpa mjukglass.
Nu hade hon nån ny och jag låg och försökte se ledsen ut i nåt flickrum.
Det gick inte hem.
Vi gick runt där sen på kvällen och var berusade och tyckte att det räckte gott och väl.
Det var ju faktiskt en upplevelse bara det.
Att vara full.
Vi sov hemma hos Whoppers mormor eller farmor. Hon var var nästan blind och hade två katter som kissade inomhus så hon hade lagt ut tidningar lite här och där i lägenheten. Jag minna en soffa som var full i katthår. Det gick bra ändå. Jag var ju en kid och var ung och full. Men då på lördagen köpte jag iallfall dom här fantastiskt fula conversetofflorna för kanske 200 kronor. Dom skulle jag ha att gå runt i där i Örebro mitt på dagen. Men det kunde ha varit värre. Tänk om jag suttit här med ett par nedtrampade Birkenstock med små guldspännen på.
Hugaligen. Den dagen den sorgen. Birkenstocksorgen.
Nu kom jag på den briljanta idén att ha toffla på bägge fötterna.
Då slipper jag bli halt och sne i ryggen.

Idag kom den på riktigt.
För första gången var det inte vinterjävligt längre.
Våren hade kommit till oss.
På riktigt. Alla kunde känna det och ingen var sur eller tvär.
Det var så jag nästan funderade på att bli religiös.

Vi åker till Skutberget idag. Vi ska vara ute i solen.
Till Skutberget finns nu mer en entré. Man åker igenom och under den med bilen.
Undrar vem som ritade de där tornen.
Vem bestämde att det skulle se ut så där.
Som ett par vakttorn.
Jag tänker alltid på Tyskland och Polen och sånt när jag ser de där tornen på håll

Nu skrapas det på tv.
Hoppas han bara får 50.000

Det här är så långt ifrån slutspelsskägg och dubbelutvisning man kan komma.
Vila sent på eftermiddagen med en filt.
Ligga still och höra hur allting pågår där utanför fönstret.
Att vila med filt är en stor skillnad mot att vila utan.
Bara att bestämma sig för att vila är ju ett stort steg mot, ja mot nånting.

Tysken tycker det är jobbigt att jag filmar honom,
Tysken upplyser mig om att Caesars ska spela i stan imorgon som är idag.
Det blev något helt annat han sa.
Kanske att han blev distraherad av mannen som kommer där i slutet.

Ett barn kom på besök och lekte med två golfbollar.
Hon åt  lite småsten också och försökte ta på sig sina skor utan att använda händerna.
Jag bar runt lite på barnet och lekte pappa.
Jag klarade mig fint.

Vi åt en fin lunch idag. En riktig företagarlunch med fåglar och allt.
Kött i bröd och dressing och vatten med citronsmak.
Mike tog pommes frites som man helst vill stava som pomm fritt.
Jag fick en stor blaja med mos och försökte äta moset som
Mike åt sina pommes men det gick dåligt.
Bakom oss skrek ett sånt där chokladhuvud som tittade bort
så fort man tittade på honom.
En typ av mås alltså. Inget annat.
Det var sol ute och ketchup på moset.

Han frågade mig en sak och jag svarade.
Han där borta, bakom skärmen.
Jag svarade. På mail.
Vi satt tysta.

Solen skiner utanför fönstret.
Det är 17 st inloggade på msn.
Nu blev det 18.
Alla sitter vid datorn men är inte vid datorn.

- Öj hallå du. Kom hit!
Man får passa sig så att inte hållningen ger sig av.
Nu ligger dom rätt igen.
Kotorna och den sträckta magen.
Jag vill ha fisk. Stekt fisk med sås.

Idag har jag pratat med Gunnar. Han satt på sin toalett.
Där finns klinkers och nytt tvättställ.
Det verkar däremot inte finnas nån hållare till allt toapapper.
Det är viktigt att man kan kommunicera med varandra när som helst och vart som helst.
Det är ju så nuförtiden.
Vi ansåg att vi hade ett möte. Vi pratade länge om olika saker. Han hade varit i stan och det är därför han har på sig sin lite finare tröja. Det är den röda vi kan se på bilden. Den har han på sig när han ska vistas bland folk.
När jag är hemma hos Gunnar har han ofta långkalsonger och en långärmad tröja i blå och lila. Jag har sett att nollkommaentonsmannen har en likadan men det är längesen han hade den på sig nu. Gunnar har börjat att spara ut håret och vi kan se att det växer mer längst bak. Gunnar har sådanda där ben som ser ut som om dom springer ofta. Vi pratade så länge att han säkert fick röda märken på knäna. Det kan man få om man pratar i telefon eller läser länge på toaletten. Jag tänkte att man kan lösa det genom att sitta rak i ryggen men det ser ju bara konstigt ut.

Frukt är ett vågspel.
Bra frukt är fantastiskt.
Dålig frukt vill jag inte ens prata om.
Den här kiwin som jag försökte äta upp beslutade jag mig för att mörda istället.

Gucci hämtade upp sin Anna. Anna skulle hämta sin nya mobil på BKE.
Jag följde med in.
Vi gick runt där inne jag och Gucci och klämde och knappade på allt vi såg.
Vi var som två små barn som var med sin pappa på jobbet.
Allt man kunde testa testade vi.
Allt man kunde läsa på läste vi.
Två gånger fick vi svara nej tack vi bara kollar.
I en av kassorna jobbade en kille med skjorta och svarta prydliga jeans.
Han var jag rädd för när jag var liten.
Nu sa jag hallå hallå när jag steg in genom dörren.
Vi kände igen varandra men låtsades inte om det på nåt sätt.
Så som man gör.

"Martin Bengtsson wants you to join their mob
in Mob Wars, a Mafia-style combat game played
on Facebook. Start out as a petty thief and work
your way up to be boss of a criminal empire."

Får fundera på det här under dagen.

Varför heter källarfranska källarfranska?
Det står ingenting på google om det.
Och nu är det dags igen.
Klockan är 23.13 och en DC-9:a får problem på tv 4.
Eller får och får. Det fick problem 1985 och nu ser jag det på tv.
Nu vill jag gå och bryta av kranen i köket för det där droppandet gör mig tokig.
Inte näsan alltså utan vattenkranen.

Igår tänkte jag på att vi blir ungefär 70 år.
Det är det man kan räkna med ungefär.
70 somrar, vintrar, vårar och höstar.
En del får avbryta tidigare, andra får leva ett par år till.
Med vi menar jag oss män. Mannen kan räkna med cirka 70 levnadsår.
Kvinnorna är ju dom seglivade varleserna.
Jag tänkte att livet levs liksom i tioårsperioder.
Det skulle jag sen upptäcka inte vara nån bra idé.
Hur fort går inte en tioårsperiod tänkte jag.
Svooosch, så ungefär. Vroooommm,, swooosch. Ritsch ratsch.
Vips så har tio år passerat.
Att sen tänka att man bara får sju stycken tioårsperioder satte igång knasiga tankar.
Jag har levt tre stycken av dom där sju.
Fyra kvar alltså.

Nämen vad skulle jag säga.
att... jorå annars så är det rätt bra.

Jan Björklund kan säkert vara hur kul som helst.
Kanske är han en klippa.
Möjligt att han passar perfekt som fotbollsmålvakt i det egna korplaget eller han kanske är som gjuten för att tågluffa ihop med. Kanske att Jan Björklund är spontana farbrorn och gärna knyter slipsen runt huvudet och drar lite låga skämt och säger fula saker.
Det är inte alls omöjligt att Janne är en bra prick.
Inte alls.
Däremot tror jag inte det är bra för oss att han får bestämma över kidsen i skolan.
Det känns inte bra i magen.
Vi kommer få lida för det.

Jag fick köttfärssås och spaghetti hos Roland också.
Under bänken där bänkdiskmaskinen står hade han en massa burkar och
flaskor och annat plastkrafs. Det var liksom många olika tomma förpackningar som såg ut att ha hamnat där med våld.
Aha en köksböshylla tänkte jag. Alla har vi våra böshyllor och böshögar.
Vissa har böshögar även i köket.
Den här helgen har det varit väldigt många timmar med Roland.
Nu ska jag ta en paus från honom ett tag.
Imorgon dyker han upp på msn.

Jag skalade ett ägg, klämde lite på mitten och märkte att det var perfekt kokt.
Jag hörde grannen komma visslande i trappen.
Munnen var full med med ägg när jag la örat mot dörren och hörde att det var Van Morrisons Moondance som han visslade på. Det är en bra dag där ute.

Idag tränade jag.
Det var en underbart fin dag.
Det är viktigt att göra alla övningar rätt.
Ibland tränar jag med hantlar.
Då känner jag mig stark.

Nöjesredaktör Olsson festar till det med en ordentlig muffins som smulade sig överallt.
Martin har en förkärlek till vita skor. Han har alltid vita skor.
Vi kan se hur dom lyser upp McDonalds angenäma restaurang i Säffle.
Livet är väldigt påtagligt en kväll som denna.

Jag äter müsli igen. Samma gamla som i morse.
Jag borde gå och handla nåt dyrt. Nåt med mycket näringsämnen i.
Annars erbjuder ju fredagskvällen:
Åka bil till Säffle 21.45 och fotografera Nordman.
Det kan nog bli en och annan adrenalinkick.

Det var fika utomhus och alla var snälla mot varandra.
Jag, Gucci, Jess o Mike.
Vi åt Maryland Cookies och pratade om åtta olika ämnen på en och samma gång.
Jess sa att nu har dom upptäckt att det är mycket mer fett i kakor än man trott.
Jaså du sa jag och tog en till.

Roland säger:
Idag har jag haft några hjärtslag som slagit trioler.
Konstigt

Vanillo säger:
Det har man ibland

Vanillo säger:
då tänker man på döden



Roland säger:
Jag snusar ju inte

Vanillo säger:
Nej men du är ensam

Roland säger:
Man känner det i bröstet, att det rasslar till liksom
oj, där gick det undan tänker man

Roland säger:
kanske måste träna mindre

Vanillo säger:
förra julen hade jag nåt konstigt. Det var tivoli i hjärtat under en hel vecka.
tänkte på hjärtoperation

Vanillo säger:
jag måste kolla upp mitt hjärta
lägga sig ned med lite sådana där grejer på bröstet

Roland säger:
å fan, ja, det kanske är dags å tänka på allt man stoppar i sig

Vanillo säger:
Det är bara vanlig oro.

Mike sitter i telefon med nån dam och pratar om fabrikat och typnamn.
Jag gick över till hans skrivbord och la lite navelludd på hans anteckningsblock.
Han nickade och höjde på ögonbrynen som att han tackade.

När jag var mitt på bron kom jag på att jag glömt alla mina havregryn.
Jag sa två fula ord som jag satte ihop och kombinerade till ett riktigt riktigt fult.
På jobbet fanns gammal müsli som jag luktade på och konstaterade
att det fick bli den här dagens frukost.
Det som inte luktar dåligt är inte dåligt, det har Magnus sagt sa Gucci.
Sen åt jag den där müslin som var full med fruktbitar som fastnade
som kåda i mina tuggytor.
Idag har jag lovat mig själv att inte sjunga ett endaste thank you
från den där Amy Diamond-låten.
Det blev för mycket av det igår.

Bara en viktig sak här innan jag lägger in mig själv på sömnavdelningen.
Charlotte Perelli har 20 olika korsetter.
Det står också att hennes klädbudget är stor inför schlagerfinalen.
Nu kan jag sova tryggt.

Två rökdamer gick förbi utanför fönstret.
Jag gissar att hon i rött hette Kristina och hon med scarfen kanske hette Lillemor.
Kristina rökte inte men det kändes som om precis hade fimpat.
Båda damerna hade sådana där rökjackor på sig som man har om man röker och varsin liten väska i skinn. Om jag får en fru nån gång så får hon inte röka cigaretter. Eller kanske nån på fritiden. Och på semestern.
Det är ett vacker väder ute.

Det var på tok för stark mat idag.
Alldeles för stark lunch.
Gucci tyckte det var så starkt att han var tvungen att stoppa handen i bröstfickan.
Jag är känslig mot stark mat. Det svider i munnen och smakar ingenting.
Jag drack två stora glas vatten och mådde sen lite illa.

Come On Eileen vände på sinnet.
Hög luft och lätt dis utanför fönstret.
Det finns hopp tänkte jag.
Jag letade strumpor och fann som vanligt inte två likadana.
Minns inte när jag hade ett gift par senast på fötterna.

Jag tänkte på Spanien.
Där går dom omkring på varm betong. Nysopad varm betong med lite sand på.
Små kvällsöppna butiker som ingen handlar i. Syrsor. Nån vespa här och där.
Det är varmt i Spanien. 20 grader på natten.
Och här i kalla nord har vi börjat elda med trä igen.
Som Hedenhösarna gjorde.
Ska vi inte överge den här delen av världen snart.
Alla packar och drar på en och samma gång.
Vi kan väl sprida ut oss. Det finns ju en jädrans massa länder.
Ska vi verkligen fortsätta att försöka låtsas som om ingenting. Nu när vår bästa förklaring till varför vi bor här har börjat att svika. Den svenska fantastiska sommaren. Den svenska fantastiska sommaren har ju inte visat sig på flera år.
Jag tänkte att det finns helt klart roligare saker att syssla med än att strax före 23 en onsdag i april bära ner pelletssäckar i en svart mörk källare.
Där möts jag av en kompis som säger att i med säcken nu för fan.
I med säcken nu, så ja det bör räcka till imorgon bitti.
Det är vi här uppe som inte förstått nånting.
Jo just det, jag sa väl att jag var på ett lysande humör.

Jag blev bara så trött på livet. Det kom över mig nu.
Just nu, just här.Tisdag 2008
Nej fan det är ju onsdag som snart blir torsdag.
Så var det ju. Onsdag, inte tisdag.
Inte ett rätt.
Vi pratade om att flytta och alla kunde så klart tänka sig det.
Vart som helst.
Bara det finns klinkers och golvvärme i badrummet.

Märta hälsar på hos sin lillebror Gucci.
Märta pratar i telefon om nån fetaostkräm som nog går fort att slänga ihop.
Han har precis blivit pappa och säger att han inte behöver ha nån hobby
längre utan kan bara sitta och titta.
Jag tänker att han måste mena att det är barnet han ska titta på.
Gucci dricker kaffe och tar på sig sina slimmade operationshandskar.
Dom har han på sig när han pillar med små saker som ska fotograferas.
När han har dom handskarna på sig blir jag lite ängslig om han är bakom mig.

Ett litet klipp från en välkänd dagstidning.



Jag tänker att det är ju också en orsak till att få stryk.
Milt väder.
Undrar hur de överfallslarmen kommer se ut?

Jag blev trött av all pasta.
Vill lägga mig på golvet med jackan som kudde.
Gucci har kunder här så det passar sig inte riktigt nu.
Jag gömmer mig bakom min vänstra hand nu och blundar.
Jag sover fast det ser ut som om jag läser på skärmen.
Som en trött tonåring i gymnasiet.

Det finns ingen ketchup.
Det finns ingen ketchup.
Det finns ingen ketchup.
Det kan lätt bli jobbigt när man inte har ketchup och vill ha ketchup.
Ketchupen blir så viktig när den är slut.
Det enda viktiga för stunden.
Och nej jag är inte tillräckligt gammal nog än att tänka att jaja det går lika bra utan.
Det går så innihelvete inte lika bra utan.
Jag måste ha ketchup nu.

Idag är det tyst och stilla här på kontoret.
Jobbet menar jag. Kontoret låter lite mycket länsstyrelsen och
där jobbar ju inte såna som jag.
Mike är inte här och inte heller Gucci.
Gucci har åkt för att äta potatis, äppelmos och slottsstek tror jag det var.
Han sken upp när han sa det. Att han skulle äta den där steken.
Själv har jag med mig köttfärssås i en påse.
Köttfärs eller köttfärssås. Ska det vara två s eller ett s när man skriver färssås.
Två måste det vara annars blir det fär sås liksom och det är säkert nåt annat.
Ibland när jag är själv måste jag skrika lite.
Det är skönt att skrika. Nånting lämnar en.
Det är som att stretcha fast för huvudet.

Jag måste lära mig stänga av tvn när flygplanskatastroferna börjar.
Det finns så många.
Nästan varje kväll kan man få se piloter som tappar kontrollen eller nån
vinge som börjar brinna. Nu är det nåt askmoln som ligger runt planet.
Jag borde ju ligga och läsa istället.
Eller bådadera.
Både ligga och så lite läsa lite efter det.

Pete sätter fast tejp.
Jag håller i.

Pete kollar kalendern och funderar och petar med fingret i ansiktet.
Nic pratar med sin mor som är på väg nerför en trapp.
Våren visar sig.
Kvällssol.
Vi ska jobba lite men ingen har egentligen nån lust med det.

Mikael ska hemåt och jobba.
Gucci dricker reklamvatten.
Mikael säger att man somnar klockan fem på eftermiddagen.
Han har slutat snusa. Det tycker han känns bra.
Gucci vill inte sluta snusa för han tycker det är så gott.
Onej nu gnäller Hirasawa fram nån låt på radion.
Om vi bortser från allt det där kompetenta så känns det som om Maia Hirasawa sätter sig i ett litet hörn och gör sig så liten som möjligt. Hon försöker knyckla ihop sig så att bara munnen syns liksom. Sen sjunger hon.

Ruda ska långt upp i Sverige och där är det kallt och blåsigt.
Han ska stå still länge så han behöver vara varmt klädd.
Annars blir man arg och tvär.
Han får låna Guccis varma stövlar från 70-talet.
Ruda har sin favoritskjorta på sig och är glad.
Han har säkert nyss ätit lunch eller frukost.

Nu sitter jag med tandborsten i mun och liksom sörplar upp det som hela tiden vill ut.
Det är fullt av stark tandkräm och spott.
Tänk vilken kraft det har. Internet.

Jag har skor på mig inne.
Det är skönt att ha uteskor på sig hemma.
Det känns lite amerikanskt när jag kliver runt på ryamattan i mina lågskor.
Samtidigt får jag en känsla att jag inte riktigt blir ett med lägenheten, att jag tar lite avstånd från att leva ordentligt.
Jag respekterar inte golvet när jag har skor på mig inomhus.
Jag respekterar inte riktigt mig själv.
Ja ja nog om det. Skor inomhus är bra. Fast dåligt mot fotsvamp.
Jag har inte lust med måndag.
Midsommarafton hade känts bättre.
Nu är det parlamentet på tv och jag har inte städat den här helgen heller.

Grums.
Det är härligt att stanna till i Grums.
Känna hemmet närma sig.
Lägenheten där hemma med disk, dammråttor och utgångna pålägg.
Bakom mig sitter vår landshövding.
Hon heter Eva.
Eva pratade förut med nån hon kände.
Nu läser hon tidningen.
Bläddrar långsamt och sliter inte i sidorna som jag gör.
Kontrollerad och lugn.
Eva är nog van att åka första klass.
Nu tyckte jag att hon nynnade.
Jo visst var det ett litet nynn som jag hörde. Ett litet gnol.
Det känns som att Eva är på humör. Det är ju lördag.
Och vem skulle inte må bra av att vara landshövding på en lördag.
Jag är rädd att hon ska se min skärm och läsa vad jag just nu skriver.
Jag kollar speglingen i fönstret och ser att hon är upptagen med sin filofax.
Hon suddar och stryker.
Lite längre fram sitter Tina Törner. Hon rally-Tina.
En kändistät vagn.

Jag åker tåg.
Jag åker första klass.
Det känns bra att åka första klass.
I första klass är sätena blå.
I resten av tåget är sätena röda.
Är det en tillfällighet tro?

Ingenting annat än sprit kan få en att mitt i natten bryta upp ifrån en
varm lägenhet en kall aprilnatt.
Spriten gör magen väldigt mottaglig för nästan vad som helst.

Rickard Uddenberg heter han glada där borta.
Min mage är neutral igen.
Det är alla glada för.

Min mage bubblar.
Jag tänker på kalles chokladfabrik.
Där bubblar det på nästan samma sätt tänker jag.

Här inne hörs alla ljud säger programledaren.
Jag nickade.
Alla ljud sa hon två gånger.
Undrar om hon noterat min för dagen oroliga mage.
Avgrundsljud inifrån liksom.

Ffter fem minuter hade jag ett eget kontor också.
Jag hälsade på Christerredaktionen.
Konstigt namn egentligen.
Dom satt tysta vid sina datorer men verkade snälla.
Det luktade fräscht om hela gänget.
En Malin som jobbar på morgonpasset bjöd på havrekakor.
Hon hade öppnat kartongen imorse och nu var den halvfull.
Det var 600 gram i havrekakskartongen.
Jag tror inte att hon ätit alla själv. Det såg inte så ut.
Jag åt en kaka och tittade ut över vattnet och såg en färja som var röd och vit.
Undrar vart den ska tänkte jag.

Jag måste på toa.
Det bara är så.
Illa kvickt.

Det regnar i Göteborg.
Frisören piffar upp sig själv och skär i mitt hår med kniv.
Det gör man nuförtiden. Skär av håret.
Det gjorde man säkert på 1600-talet också.

han där borta har läst bok hela resan. Jag vill säga till honom att sluta. Det skulle kännas bättre om han kunde sova istället och inte sitta och lära sig en massa saker. Tjejen bakom honom har nyss målat sina naglar. Det luktade starkt. Nu har jag köpt världens minsta leverpastejsmörgås och ätit upp den och tänkt på det där som jag och stena pratade om idag. Vi såg wanja lundby wedin på tv och jag sa att henne går jag inte igång på. Inte jag heller sa stena. Men om vi hade blivit strandsatta på en öde ö, jag och wanja så kanske vi hade legat med varandra efter två månader. Om vi märkte att vi skulle bli kvar ett tag på den där öde ön. Sen sa vi att det kanske skulle ske redan efter en månad. Efter ett tag sa vi att en vecka inte heller var helt otänkbart. Först skulle det nog snackas LO och sånt. En hydda skulle nog byggas också. Herregud vad varmt det är i den här vagnen. Jag får gå och sänka termostaten. Vi pratade inget mer om wanja efter att ha konstaterat att hon kanske hade propsat på att få ligga lite redan första dagen på ön. Kanske redan när man drev i land med lite drivved. Eller kanske med en gång man bottnade. Nu vill jag inte åka tåg mer.

jag känner ålder igen. Jag känner mig äldre när jag sitter och tänker på vilket ohyfsat språk ynglingen framför mig använder sig av. Dessutom att jag tänker ynglingen och inte killen. Grabben kanske ändå är värre.

Dom fikar där på taket och det verkar så väldigt trevligt.
Här mitt emot sitter dom och bakar en snus och dricker saft ur en stor colaflaska.
Jag vill också lägga tak och ta rast uppe vid himlen.

Jag åt en banan.
Jag äter ofta banan.
Bananen är en fin frukt och bra packeterad.
Sen satt jag och klämde lite på skalet.
Det var lite skönt. Bananskalet är liksom som mjukt gummi.
Ur mitten på bananen kom ett hemskt smaskigt och kladdigt ljud.
Som om en liten liten person skulle sitta och äta nåt klet inne i örat.
Både Gucci och Mike fick höra hur det lät.
Man kan säga att dom drog örona åt sig.

Hur tänkte gud när han skapade människan. Om det nu var han eller hon alltså.
Tänkte han att vi skulle vara trötta var eviga morgon.
Är det nåt straff kanske?
Jag har ju tränat på det här i trettio år nu. Att vakna upp och starta dagen.
Borde inte kroppen veta om att ohå och hej nu är det dags för en dag så nu tar jag och ställer om från sömnläge till piggläge. Nej samma visa varje dag.
Som att öppna kistlocket och långsamt få dra sig upp.

Härligt när tv-debatterna kan fyllas med gamla filmstjärnor.
Jag kan knappt höra vad han säger.
Jag hör bara jag pliktar ett och slår mitt femte.
Sen hör jag nu ska skiten i och ser framför mig hur golfbagen flyger i dammen.
Jag skrattar.

Vanillo säger:
Jag ska gå till hagahallen nu
och köpa en sallad, en apelsin och en avocado.

Roland säger:
Jag ska skjuta mig på toan

Vanillo säger:
Ok. kan jag få din stålsträngade gitarr då?

Roland säger:
eller ta en klunk vatten, vi får se

Vanillo säger:
jag tar på mig min ungdomliga mössa så ser jag lite frän ut

Jag åt precis upp nåt som liknade vår statsminister.

Idag är det den första april. Första eller förste kan man välja bäst man vill.
Jag säger första med a på slutet.
Jag har inte lurats en enda gång men det luktar fisk i min lägenhet och det känns bra.
Jag har stekt torskfilé. I den där stora plastpåsen låg fem stycken små filéer.
Designad torskpåse med ett par små liv i. Jag tinade upp torsken i fönstret.
Jag tog två. Två filéer.
Det känns bra när det luktar stekt fisk hemma.
Jag kom från tvättstugan och möttes av den där steklukten och
tyckte att det var ju allt trevligt.
Det kändes som om någon bodde här. Det blir mer liv om det luktar.
Nu börjar fråga doktorn på tv. En kille som berättar om sina gaser.
Det är en annan lukt att komma hem till.

Tänk nu funkar det igen de här.
Bloggeriet.
Det är ju både bra och dåligt.

Jag tog det här med pappafest på stort allvar och fick prova på rollen som gravid tjej.
Den riktiga tjejen var i Sunne och sussade och dreglade nog på sin kudde ovetandes om vad som höll på att hända .