Vanillo

Det var längesen jag fick i mig en så bra middag.
Spara gärna receptet nedan om du vill.

Förrätt
Lösgodis innehållande mest sura soda pops, persikor och choklad.

Varmrätt
2 1/2 wienerkorv med bröd. Senap, ketchup och räksallad.

Det är allt märkligt det där att man kan äta skaldjur och gris ihop.
Mycket märkligt. Undrar vad magen gör just nu?
Sorterar kanske. Räka dit och korv dit.

Där bakom ett lass av potatis och fiskbullar och ägg kan vi se Mike.
Han sitter rak i ryggen. Det ska man ju göra nuförtiden.
Mikes pappa gillar att steka fiskbullar. Fiskbullar som alltså ligger i vatten från början.
Mikes pappa heter Göran ochhar en massa mössor som det stpr televerket på.
Han rullar fiskbullarna i ströbröd och steker dom sen i smör.
Det fick jag smaka en gång för många år sedan.
Det var mycket gott och positivt.

Det får bli fiskbullar och potatis från Hagahallen.
Kan ju inte bli bättre.
Och väldigt viktigt för dig som läser detta nu att få reda på just detta om detta.
Bilden där uppe fann jag när jag googlade på fiskbullar.
Som sagt, internet är en bra informationskanal.

Alla har åkt härifrån och lämnat mig i sticket.
Dom äter lunch på annat håll.
Va ska jag göra nu då? Jag hade ingen lunchplan idag.
Det här med att äta alltså. Vilket projekt. Äta jämt hela tiden. Flera gånger per dag.
Det måste bli ett slut på det.

Nu har jag registrerat mig och skaffat användarnamn och lösenord och så.
Här och där kan man vara med på internet. Överallt om man vill.
Om man vill fortsätta datorlivet och leva i internetvärlden.
Övervaka sig själv på en skärm.
Nu är jag med på en sajt där jag kan skriva in att jag har tränat.
Jag skriver in 6 kilometers löpning igår.
Då åker stapeln upp i diagrammet och för en millisekund så
infinner sig nån känsla av duktighet.
Sen försvinner den. Poff.
Jag kan registrera allt möjligt. Jan kan snegla på mina vänner som också har skaffat sig användarnamn och lösenord. Som också vill jämföra sig och registrera och hålla koll och gud vet vad. Jag kollar mina vänners totala träningstid. Den mäts i minuter.
Jag ligger efter.
Jag börjar hata internet. Ibland kan jag känna starkt obehag av internet.
Det måste gå över.
Internet kan ju vara så bra.
Internet kan vara som en liten kexchoklad när man är ledsen.
Nu kliar det i ryggslutet igen.
Är det lort eller vad är det som kliar egentligen?
Vips så är det borta.
Det där att saker kliar är nånting konstigt det.
Ibland kan det ju klia på näsan. Då undrar jag allt vad som kliar.
Vad är det som utlöser den där lilla klikänslan. Är det ett litet litet hårstrå som vecklar ut sig eller nån liten grej som fräter bort nåt som är så litet att man inte ens kan förstå det men att det kan klia.
Jag kände att galenskapen nu fångade upp mig. Jag måste släppa klitankarna och dyka in i ett mail från en från ett företag som slutar på solutions. Bara det gör ju allt så mycket mer spännande.

Jag nös nyss tre gånger.
Det var så jävla gött.

Fred kom in genom dörren och slog sig ned i Mikes nedsuttna kontorsstol.
Han vill att Mike gör det och det och sen efter det så vill han ha klart det och det.
Vi kan se lätt se vem som är mest nöjd med den arbetsfördelningen.
Fred har spelat golf idag och det är därför han har på sig sin lilla golftröja i ljusblå färg.
Fred gillar inte alltför fint upplagd mat med korslagda morötter och sånt.
Han vill gå rakt på liksom. Rätt på såsen och rätt på potatisen.
Mike har varit i utlandet. Det kan vi se på hans ansiktsskinn.
Jag tror Mike ville ha längre semester än 4 dagar.

East lever i Stockholm. Där lever han och lär framför datorn.
Vi umgås över msn. Pratar om saker som händer och så.
Vi är öppna för allt nytt.

East säger:
hörde att kronas unge ska heta elis

East säger:
precis som hyllens

East säger:
vad är detta?

Vanillo säger:
ja och som barks

Vanillo säger:
ja vad fan är det frågan om

East säger:
en jävla epidemi

Vanillo säger:
en elisepidemi

Vanillo säger:
vad är det för fel på bosse?

East säger:
precis. det är ett riktigt namn det

Vanillo säger:
man vet vem det är då
Där är bosse. han har kortbyxor och brunt hår. Där leker han.

Läste nyheter på internet och undrade allt vad som egentligen
skulle hända på Filmstaden.

Titta så konstigt. En toffla på höger fot och vanlig sko på vänster.
Den högra är något lägre än den vänstra så jag blir lite halt här på jobbet idag,
Den högra tofflan där är lortig och ful. Köpte den 1996 i Örebro tror jag.
Jag var där på nån festival och Kent spelade på andra sidan vattnet kommer jag ihåg.
Det regnade och det var folköl och kanske sprit i nån lägenhet innan.
Ja just det.
Det var nån förfest minns jag nu.
Jag ville bli ihop med den där tjejen igen. Hon som jag inte ville vara ihop med några månader tidigare. Nu hade jag tänkt att styra upp allt igen där i Örebro.
Dom var ju där samtidigt. Min plan ör tolv år sen var förmodligen:
förfest - fjanta mig och spexa - ut på stan - hångla - bli ihop - hålla handen på söndag - köpa mjukglass.
Nu hade hon nån ny och jag låg och försökte se ledsen ut i nåt flickrum.
Det gick inte hem.
Vi gick runt där sen på kvällen och var berusade och tyckte att det räckte gott och väl.
Det var ju faktiskt en upplevelse bara det.
Att vara full.
Vi sov hemma hos Whoppers mormor eller farmor. Hon var var nästan blind och hade två katter som kissade inomhus så hon hade lagt ut tidningar lite här och där i lägenheten. Jag minna en soffa som var full i katthår. Det gick bra ändå. Jag var ju en kid och var ung och full. Men då på lördagen köpte jag iallfall dom här fantastiskt fula conversetofflorna för kanske 200 kronor. Dom skulle jag ha att gå runt i där i Örebro mitt på dagen. Men det kunde ha varit värre. Tänk om jag suttit här med ett par nedtrampade Birkenstock med små guldspännen på.
Hugaligen. Den dagen den sorgen. Birkenstocksorgen.
Nu kom jag på den briljanta idén att ha toffla på bägge fötterna.
Då slipper jag bli halt och sne i ryggen.

Idag kom den på riktigt.
För första gången var det inte vinterjävligt längre.
Våren hade kommit till oss.
På riktigt. Alla kunde känna det och ingen var sur eller tvär.
Det var så jag nästan funderade på att bli religiös.

Vi åker till Skutberget idag. Vi ska vara ute i solen.
Till Skutberget finns nu mer en entré. Man åker igenom och under den med bilen.
Undrar vem som ritade de där tornen.
Vem bestämde att det skulle se ut så där.
Som ett par vakttorn.
Jag tänker alltid på Tyskland och Polen och sånt när jag ser de där tornen på håll

Nu skrapas det på tv.
Hoppas han bara får 50.000

Det här är så långt ifrån slutspelsskägg och dubbelutvisning man kan komma.
Vila sent på eftermiddagen med en filt.
Ligga still och höra hur allting pågår där utanför fönstret.
Att vila med filt är en stor skillnad mot att vila utan.
Bara att bestämma sig för att vila är ju ett stort steg mot, ja mot nånting.

Tysken tycker det är jobbigt att jag filmar honom,
Tysken upplyser mig om att Caesars ska spela i stan imorgon som är idag.
Det blev något helt annat han sa.
Kanske att han blev distraherad av mannen som kommer där i slutet.

Ett barn kom på besök och lekte med två golfbollar.
Hon åt  lite småsten också och försökte ta på sig sina skor utan att använda händerna.
Jag bar runt lite på barnet och lekte pappa.
Jag klarade mig fint.