Vanillo

Marinella och fanta.
Dryck för hovligt folk.
Imorgon undrar vi hur vi kunde dricka drottninggatans favoritdrink.
Ikväll ropar vi gött gött.

East tror att han spelar flipper och Krona berättar om fuktspärren.
I hyllan är det väl förberett ned nässug och rumptvätt och även ett kit för röda barnstjärtar.

Barnet har inte pluppat ut än men ett skötbord är på plats.
Här har det pluggats och skruvats och vattenpassats så in i bomben.
Förberedelser är ju a och o.
Det vet vi alla.

Bröderna Rongedahl kollar internet. Krona ser aningen nödig ut.
Då har man handen sådär i fickan och står på ett ben.

 
På kylen sitter en stor sån där plastklädnypa.
Där sitter två trisslotter, ett recept på paprikafyllda kycklingfiléer, ett släktkort och en bild från en ultraljudsundersökning den 20:e nov 2007.
Men skit i det nu.
Jag ska nu ta befälet över Irish Coffeesarna.

 
Pappafesten har börjat.
Vet inte om krona har stoppat in tröjan så där för att visa sin stjärt.
Krona är i riskzonen för att straffas med byxan för långt upp-
Det började så tidigt som 2002.

Jag tänker:
1. Nån har slagit en fryst kyckling i huvudet på nån.
2. En frusen kyckling  blev förbannad och mördade en annan.
3. Nån åt fryst kyckling till lunch och fick sen en ispropp i tjocktarmen.

Vad har jag kryssat i för nåt för att få dom här mailen.

Jag kommer ihåg när man satt i korridoren i gymnasiet och väntade på en lärare som var tio minuter sen. Hoppet om att lektionen nog skulle bli inställd började infinna sig hos samtliga som satt där med sina kollegieblock och pennskrin. Efter femton minuter kunde man ge sig av. Det var liksom nån regel som vi elever själva hade kommit fram till. Efter fjorton minuter började hoppet om en längre håltimme kännas verklig,
DÅ. Svepandes runt hörnet dök hon upp. Engelskalärarinnan med en en liten bokrullator och nyckelknippan i högsta hugg. Jag kan fortfarande höra den där sucken från alla oss som inte riktigt vågat pallra oss iväg.
Hon kom till slut. Herre satans jävlar hon kom. Nu var hon därför vår fiende.
Allt blev med en gång så vansinnigt tråkigt. Dubbeltimme i engelska och sen kanske nåt avslutande matteprov i nån annan instängd sal. Hästen i klassen smickrade givetvis in ett litet "vilken tur att du kom till slut. Vi trodde att du var sjuk". Då ville jag slå hästen hårt på axeln kommer jag ihåg. På det där stället längst ut på axeln som gör att man kryper ihop av smärta. Lillebror fick gråta många gånger efter det snygga nervslaget. Jag själv hade många år tidigare fått ta emot sådana där riktade smällar av storebror. Det går i arv. Men iallafall, den där känslan av tristess som kom över en när lärarinnan dök upp runt hörnet. Just den kommer jag ihåg. Och idag kände jag samma glädje över livet när jag tittade och hörde på Anna Skipper på tv 3.
Hon tar bort det roliga med att leva.

jag har en bibel. Jag funderar ibland på när jag ska börja. Det känns som om jag behöver läsa om jesus och gud och dom där innan det blir omodernt och ute.

Arnold Schwartzenegger slåss mot ett träskmonster på tv.
Träskmonstret har två små gripklor i näsan och ser Arnold vart han är gömmer sig.
Träskmonstret har värmeseende. Arnold är i knipa.
Nu skulle Arnold precis slänga ett stort stenblock på monstret men hejdar sig för monstret ska spränga sig själv i luften.
På armen har monstret en mojäng som han knappar in en hemlig kod på.
Han avgrundsskrattar och Arnold tar till flykten.
Sen blev Arnold hämtad med helikopter.
Bra att komma hem till. Slutet på sådana där filmer är precis vad man behöver efter att ha suttit på en pakethållare hem och känt fälgen ända upp i ryggraden.
På krogen var det fullt med folk. Sådär mellan elva och tolv gör folket sin entre. Kommer i olika sällskap och rör sig flytande genom människoströmmen. Nickar hit och nickar dit, skålar i förbifarten. De allra flesta gillar att göra entre. Få nån sekunds uppmärksamhet av blötdjuren runt vattenhålet. Folk gillar krogen. Prata och röka och diskutera och kramas och säga eyhh och hålla takten med hälen till bandet som spelar.
Vi är alla där ikväll. Vi ser konsert och diggar. Idag såg jag hela konserten. Alla låtar, alla ljud. Det krävs en nykter skalle för att orka det. Ett nyktert pall och öronproppsfria trumhinnor. Då kan man faktiskt få sig en upplevelse. Då är musiken med en gång nånting helt annorlunda. Nånting man kan ta med sig hem.
Nu lät magen nästan som det där träskmonstret som Arnold slogs mot.
Ge mig nåt att arbeta med sa magen. Han ska få sätta igång krossen och mala sönder ett ägg.
Vad skulle vi göra utan hönorna tänker jag.
Utan ägg stannar världen.

Det var så här som jag tänkte om framtiden när jag var liten.
Och nu lever jag i framtiden.
Det gick bara lite fortare än vad jag trodde.
Det enda som saknas är bilar som svävar och päronsoda i en bäck.
Idag har jag och Gucci pratat om vår framtid.
Den som finns där längre fram.

Lite snabbt och enkelt så där så slängde jag ihop lite mat.
Härligt att få ta del av vårens primörer så här tidigt.

Kollar kanal 8.
Torsten Flinck sitter i en fåtölj. Runt om honom en massa andra panelpratare.
Mitt emot Torsten sitter Ebba von Sydow och ser förskräckt ut när Torsten pratar.
Dom kommer in på Lena Endre. Torsten kliar sig i håret. Bredvid honom sitter en dam som är författare tror jag.
Minns inte hennes namn. Stora glasögon har hon iallafall.
Hon tycker det låter som om Torsten ser lite på Lena Endre som en mor.
Hon frågar Torsten om detta.
Torsten svarar:
- Ja hon tittade på mig med fittan en gång. Då bestämde jag mig för att hon skulle se på mig med modersögon.

Mormor i telefon. Vi pratade först om solen och sen om Härnösand.
Hon hade sett en film idag. En film om Härnösand för längesen.
Den var bra tyckte hon.
Sen pratade vi om olika tv-program. Hon skulle se Gokväll och kanske nåt mer.
Efterlyst brukar hon titta på också sa hon. Jo du förstår sa hon att, ibland så är det så ruskiga och skumma grejer på efterlyst att jag bir mörkrädd och måste stänga av.
Bra sa jag. Att man kan stänga av.
Sen sa jag att det kom två skator flygandes och slog sig ned i talgbollen här utanför.
Jaha sa hon, har dom ingen annan mat kanske. Jo sa jag men dom är nog lata och tar för sig av den framdukade buffén. Mormor skrattade till och sa att ja det bor väl inget ont i en skata. Dom är ju ett liv dom med. För nån vecka sen hade hon ställt ut matbröd på balkongen i små påsar. Och du förstår sa hon, sen hade skatan vart där och pickat i påsen så jag tog bort det där. Dagen efter satt jag i soffan och fick sen se en av de där sitta på balkongräcket och titta ned där påsarna med brödet hade stått.
Ja då fanns det ju inget där för skatan. Och han verkade så hungrig.
Jag fick lite ont i samvete då sa mormor.

Igår satt jag i bastun väldigt länge.
Vi låg ned också. På plankorna. Jag sa till Sten att här har det suttit många stjärtar.
Här där vi ligger har dom suttit och svettats och gnidit sig.
Vi låg kvar.
Idag har jag en finne på vänstra ögonbrynet och en på örsnibben.
Trodde det tillhörde mitt förflutna.
Finnar alltså.

Det var lite som att vara hos tandläkaren fast ändå tryggare.
Gucci vill prova en blåsapparat som ska blåsa in i munnen på nån.
Han ska fotografera nån för nåt. Det ska fladdra i ansiktet.
Nu ska han alltså kolla hur mycket huden kan fladdra i ansiktet.
När han ska prova nåt så säger han:
- Öj kom hit jämt, ställ dig här.
Det är allt konstigt med reklam.
Han skulle nog ha sagt blåsa istället för att spruta.

Gucci pratar i telefon.
Norda pratar också i telefon.
På radion pratar dom om broccoli och medicin
Jag sitter här och smårapar litegrann.
Bupp blurp bupp.
Inte som Eminem alltså utan som en gammal människa som inte bryr sig.
Ur näsan kommer det också lite mer snor nu än förra veckan.
Alltid något.

Ägget har börjat koka och gröten puttrar.
Brödskivorna ligger i rosten och på radion spelas en bra låt.
Då är det allt förjävla otajmat att bli skitnödig.

Vi stannade till i Vansbro.
Där köpte jag en hemsk måltid.
Gordon Ramsey hade sagt väldigt många fuck till den kocken.
Men sen fick vi rida på dalahästen och så blev vi glada igen.
Det behövs så lite. Idag var det en häst gjord av trä.

Jag ska sluta att resa bort för jag längtar aldrig hem.

Bakom oss i kön stog en fjällmus.
Fjällmusen stod och pratade med en annan fjällmus.
I liften upp försökte jag och Gucci komma på varför han och hans polare som finns bakom min hjälm hade valt den här typen av kamouflage. Dom luktade ju inte ens sprit. Hade dom kanske förlorat ett vad kvällen innan eller ingick det i hotellpaketet att få påsksminka sig. Mycket intressant. Hade jag fått välja hade jag lätt sminkat mig till Ingemar Stenmark eller Plupp.

På tv säger hon:
Jag träffade en doktor en gång. Jag frågade om man kunde dö av smärta.
Jag tror han svarade ja.

Att åka skoter fort fort är ju jävligt kul.
Vi blir som små barn som inte vill gå hem från dagis.
Gucci tar igen sig.
Det känns som att vi är mitt i ett Hans Fahlén-reportage.
Jag funderar på den där blåsan.
Den där blåsan som sitter ovanför ena hörntanden i överkäken.
Den har blivit större. Jag funderar på om jag måste gå till tandläkaren och
skära i den när jag kommer hem.
Gucci säger att jag "men du du har en infektion i
kroppen och då blir det sådana där grejer".
Är det så frågar jag. Ja säger han och drar ut på a:et så att han ska låta övertygad trots att han inte är det. Han kanske vet att jag måste gå till tandläkaren men orkar inte med tjatet om den här blåsan nu när vi fiskar röding och åker skoter fort fort på kalfjället.

Idag har jag handlat havregryn på Willys i varuhuset Rondellen i Mora.
Utanför hängde kidsen på sina mountainbikes och tuggade surt godis.
Kidsen är dåliga på att knyta sin skosnören.
Vi kissade innan Sveg också.
Sen fick jag en kick av att trycka upp mycket nässpray i näsan
och sen äta fishermans friend.
Det var som att svälja Norra Ishavet.
Imorgon ska jag få bli sprallig.
Det var ett tag sedan jag var det.
Upp och äta gröt och åka skoter och pimpla på fjället.
Då är jag glad hela tiden och känner nästan att jag blir för mycket.

Håkan Hellström sitter och pratar i svts soffa.
Han är fan så bra.
Han svarar på frågor
När en del öppnar munnen känns det bara bra.
Jag själv blev sittandes med min mun öppen.
Vips så stack en lite dregelsträng iväg ned och landade på knät.
Jag tänkte igen att fan så bra han är Håkan

Jag ser på hockey fast jag borde packa.

Jag är dretsur på att halsen är dret och det är skit.
Jag gjorde ett dretlångt inlägg nyss men så dret jag i att lägga upp det.
Det var dretgött att drita i det.

Nej jag har inte heller öppnat det där kuvertet som kom för några veckor sen.
Det är ju inte som at skrapa triss hos Lasse Bengtsson direkt.
Hemma duger den bra som musmatta.

Det vore rätt okej att vara förkyld om bara näsborrarna kunde samsas.
Det forsar snor ur den vänstra medans den högra ber om syre.
Och nu ska man försöka möta natten.
Det blir skrynkliga svettiga lakan och så får man ligga där och lyssna efter ljud.
Kylskåpet kan man lyssna på också om man har ett sånt som låter.
Det har jag.
Månen hittar man till slut. I nån persiennglipa.
Har man tur kommer en och annan demon också och hälsar på.
Det sitter en kvinna på tv nu och pratar allvar om litteratur.
Hon tycker det är jobbigt att skriva.
Hon har så stora glasögon.
Såna som morsan hade när jag var fem år.
Undrar varför hon har såna på sig?

En kompis befinner sig där borta.
Han besöker mässa och träffar kvinna.
Där i Usa. Det stora landet med alla drömmar. Och hamburgare. Landet man ser på tv.
Långt från Perellis smink. Långt från Kungsgatan. Långt från min disk.
Det är långt till Amerika. Hundratals mil.
Det är så där i början nu för honom.
Sådär när man lär känna varandra och allt är totalt nollställt och virrigt.
Man har inte koll på nånting.
Inte sina röreleser eller sina ord som trillar ur munnen.
Till och med ett rödljus kan bli förvirrande.
Den där perioden som är upp och nedvänd men ändå förvirrat trevlig.
Det enda som bekymrar en i den där fasen är alla gaser.
Alla gaser som ska ut.
Gaserna tar ingen hänsyn till att man träffat nån man vill uppföra sig inför.
Gaserna är hänsynslösa.
Innan hon steg in i hans liv kunde han prutta bäst han ville.
Innan frukost eller mitt på dagen.
Gå på toa och sitta där hur länge som helst. Läsa länge.
Kanske med öppen dörr.
Bara att släppa på. Låta det komma. Låta det hända.
Men nu är det är så där i början. Då låtsas man gärna om som att man inte har nåt som helst behov av att fisa eller bajsa. Det behövs liksom inte. Detta trots att beviset ligger där i sängen. En mage stor som en luftballong som ger ifrån sig avgrundsljud.
Inifrån alltså. Det låter som när Tengils vakter öppnar stålportarna till Katlagrottan. Där ligger man med en kokande geijser och ändå ser man hur glad och obekymrad ut som helst. Det är en period som är helt fri från vardagliga behov. Kanske om man har tur så kan man råka ut för det av bara farten. Ojojoj där råkade jag visst gå på toa men det ska inte hända igen.
Undrar om magen är medveten om det här. Magen tänker att o nej inte nu igen. Inte en början av en relation. Ok då får vi jobba på här då allihop. Ställa in samtliga evenmang och sätta lock på alla skorstenar. Vi får se när vi får återgå till jobbet igen. En månad. Möjligen två. Kanske till och med upp till ett kvartal får magarbetarna vänta på tillstånd.
Min vän är nu utsatt för allt det här.
Utsatt för gasattack i Usa.
Han fick en lysande idé.
Han skulle passa på att gasa och kanske göra nåt behov under löpturen.
En stilla och skön löptur längs Coloradofloden skulle nog få magen i trim.
Få tarmarna att känna sig hemma igen.
Så nere där bakom en buske nära vattnet tänkte han göra ifrån sig som en liten hund.
Sitta på huk och gömma sig för förbipasserande. Kanske hålla sig i nån gren tills mjölksyran börjar komma i låren.
Räfsa ihop ett par löv och täcka över med nån större sten.
Eller en sten kanske inte är så bra.
Han hade bara inte räknat med att två jättelika ormar skulle vakta just hans naturtoalett.
Kanske var ormarna ett tecken.
Så har i vart fall jag tänkt.

Sture har varit på Skutberget sen 1987.
Sture känner alla även om alla inte känner honom.
Sture gillar att basta, prata om Leksand och tvåhundra andra ämnen.
Sture gillar iranierna som har café Ilanda. Där har dom jättebra mat säger han.
Han gillar speciellt rårakorna då han får jättemycket lingonsylt till.
Det är görgött det säger han.
Sture brukar köpa en bulle till kaffet men idag köpte han en
smörgås som han kallar för trehörningen.
Vi kan se på filmen att det är ett bra smeknamn på den smörgåsen.
Sture har skaffat nya tuffa glasögon.
Det är hans pappas gamla som han hittade i en låda.
Han ser bra i dom.
Sture dricker kaffe på bit.
Vi gillar att träffa Sture. Sture är en bra människa.
När jag blir lika gammal som Sture vill jag vara lika glad som han.

Igår var Pernilla här och lämnade en massa saker till Gucci.
Det var på eftermiddagen. Jag var trött och satt med fötterna på skrivbordet.
Pernilla jobbar på en reklambyrå. Pernilla kan inte ha fötterna på skrivbordet.
Hon ringer, skickar epost och pratar på möten. Hon är en förberederska.
Jag tror det heter produktionsledare. Hon sa att på måndag kommer det en häst.
Först tänkte jag att det var ett typ av ordspråk som kanske betydde att på måndag kommer det nåt oväntat.
En riktig eller frågade jag sen. Ja en riktig sa hon.
En livs levande liten ponny. Gucci ska ta kort på ponnyn och så ska ponnyn in i datorn och sen upp på nån tavla bredvid vägen. Sen kommer vi i våra bilar och tittar på tavlan och tänker att till Idre ska vi åka nu.
Undrar allt vem som ska ta upp bajset efter hästen.
Den kommer ju bajsa överallt här på vårt jobb.
Kanske finns nån från reklambyrån som har en sån där bajsdammsugare på ryggen. Det har dom i Frankrike.

Jag råkade plocka ur alla sängkläder.
Och så måste jag in i duschen och bli blöt.
Hela munnen är full av salta pinnar.
En bättre start på natten hade jag önskat mig.

Var på hockey med 0,1-tonsmannen.
Han hade svarta finskor och moderna jeans idag.
Vi var båda på ett bra humör och klarade av alla tre perioder.
Jag köpte kaffe för tolv kronor och såg många herrar i kavaj äta korv på ett sånt sätt som dom förmodligen gör hemma vid köksbänken.
Åkte med Barken hem i bil. Jag fick sitta i baksätet eftersom barnstolen i det andra baksätet pressade fram stolen där fram. Vi var glada och tillfreds med livet i stort kändes det som.
Sen kom jag hem. Ingen överraskning.
I vardagsrummet låg fjärrkontrollen och väntade.
Jag råkade trycka på knappen med siffran fyra på.
Det skulle jag inte gjort.
För nu är jag förbannad på
Den där jävla smörjan.
Vilken ohyggligt smutsig dynga.
Det är så fantastiskt smaklöst.
Californication på Tv 4
Skärp dig Scherman.

På tv debatterar dom vikten av att dansbanden måste överleva.
Det pratar dom om.
Här sitter jag med en finne på axeln. Den är på gång. En inombordare.
Har jag tur så ger den upp i tid och kryper tillbaka och försvinner in igen.
Jag har för hög volym på tvn märker jag.
Reklamen skriker.
Jag ser många reklamfilmer i kväll.
Jag fastnar för en av dom. Det är OBH Nordicas ypperliga bevis på att vi inte
tar det så piano nuförtiden. Det är inte klotet det är synd om.
Det är dig och mig.
För nu har OBH Nordica inte bara kastruller, kaffekokare eller soda streamers i sina reklamfilmer. Nu har man gett sig in på den lukrativa marknaden blodtryck. Att ingen har tänkt på det tidigare. Hade det inte varit mars månad så hade den där blodtrycksmätaren utan tvivel legat före varenda häftig GPS som årets julklapp.
En soda streamer, en popcorn-maskin, en draught master och en blodtrycksmätare. Där har vi det!
Jag vet inte om jag vill vara med om det här.
En blodtrycksmätare från OBH Nordica känns ju mer förutsägbart än en slutet på en amerikansk dramakomedi.
Den dagen dom börjar sälja Toy igen så ska jag andas ut.
Designing good life var det.

Jag hör Gucci prata med sin tjej i telefon:

- Om jag ska ut och gå ska jag äta nåt lätt då eller?
- Pannkakor?

mummel mummel mummel
mummel mummel mummel

- Puss, hej!

En vän har fått barn.
Eller fått och fått. Jo man säger väl fått.
Fått och fött.
Dom skar upp hans tjej i magen och plockade upp ett barn.
Här kan du liksom inte ligga längre sa den gröna rocken.
Nu funderade dom på namn. Den eller Det passar inte ihop med efternamnet.
Jag kom med två bra förslag som jag tycker ligger i tiden.
1. Batistini
2. McGordon
Och förresten så har dom hittat kantareller i Göteborg.
Men ingen som hittat en mobil.
Och ja. Gif-animeringar har kommit för att stanna.
Precis som ruccola och jeans med hög midja.

Solen börjar titta fram allt oftare.
Inte lätt att ta in alla vårtecken.
Svårt att smälta in helt enkelt.

Ska hämta fars på tåget snart.
Han har varit i i Stockholm på möte.
Undrar hur många som har haft möte i Stockholm idag.
Jag gissar på 24 st.
Jag fick just ett sms från honom.
Han satt på tåget och var oroad över en enda sak.
Inte om jag tagit in posten eller om jag kom ihåg att det var 18.40 han skulle hämtas.
Han sitter där på sin plats och läser förmodligen en tidning och skickar följande till mig.
-Finns det hårt bröd?

Jag tittade i skåpet ovanför kylskåpet och såg att där låg fem skivor Falu Rågrut.
Inte en chans att det räcker tänkte jag.
Så undrar hur många som haft möte i Stockholm och undrar hur många som ska åka och köpa knäckebröd till sin farsa innan han ska hämta honom på tåget.
Något tveksamt om statistikstaplarna på de frågorna når lika högt.

Jag var i Danmark i natt.
Åkte färja och åt korv.
Det var ny bilfärja som tog 22 sekunder.
Alltid kul att få resa lite.

Vad är det som är så bra med ost?
- Jo det är ju väldigt gött med ost..... och så har den ju funnits i nio tusen år.

När jag ser på lokal-tv så får jag en känsla av att människan nyss kommit till jorden och håller på och upptäcka allt för första gången. Den bästa frågan och det bästa svaret som någonsin ställts i den tv-kanalen är:
- Tror du det kommer bli kul ikväll?
- Ja det tror jag.

Gucci och jag städade i morse. Jag dammsög luften eftersom det är där som dammet flyger runt innan det lägger sig på golvet. Gucci torkade efter med trasa. Mike kom in genom dörren och frågade om vi gör fint.
Han är bra på att fråga dom där frågorna när det är färdigstädat.
När allt var rent drack vi en varsin kopp kaffe och pratade om hår på öronen.
Gucci kunde få långa hårstrån uppe på örat. Jag sa att jag kan hitta sådana på örsnibben och att den typen av hårstrån säkert växer ut på två till tre dagar.
Sen var vi tvungna att jobba.

Det är söndag nu och jag har just tagit beslutet att inte byta sängkläder.
Inget svårt beslut att fatta.
För att jag ska orka med det krävs en hel natts sömn och lite stretching under dagen.
Det är en prestation att byta sängkläder.
Det är en prestation att byta sängkläder en söndagkväll.
Jag måste krypa över till andra delen av sängen och skjuta ut sängen från väggen och sen ställa mig där inne i glipan. När jag står där försöker jag likt en nätfiskare att flaxa ut lakanet utan att slå sönder rislampan som jag hängt fjorton meter för lågt och som enligt många skulle klassa som ett riktigt misstag när det gäller sovalkovsinredning.
Sen ska jag försöka få lika mycket lakan på ena sidan som på andra sidan så att det inte efter tre timmars effektivt sovande flärpar upp. Sträckta lakan mår man bra av. Att dom ligger på plats och gör sitt jobb. Det ger en känsla igen av duktighet.
Men ikväll blir det tyvärr inga lumpenlakan. Ikväll blir det skrynkligt och strävt.
Och jag hade tänkt att läsa lite Strindberg ikväll men det blir Easy Shoppings nya häfte istället som kom med posten i fredags.

Jag har lust för att se fram emot nåt.
Veta att det ska komma nåt kul.
Inte ett skämt eller nån som snubblar utan en upplevelse som innehåller att åka lite bil och stanna och köpa nåt på en mack och att det regnar bra på rutan och att man ska vara borta ett tag och sen komma tillbaka.
Jag ska nog tänka ut nånting att få se fram emot.
Det är bra att ha sådana saker har jag märkt.
Annars kan man bli grön som mögel.
Eller gegga.
Annars är den här söndagen full med rumpor.
Rumpor som tävlar i stavhopp, längdhopp och en massa andra grenar.
Rumporna slår rekord och får medalj.
Det är deras jobb.

Jag köpte en plastburk på Ikea igår. Den ska jag ha havregryn i. Jag har inte så mycket burkar hemma. Jag tar direkt ur paketen. Jag vet att det inte är speciellt spännande att ta direkt ur paketen. Många som gillar att ha burkar. Helst i glas. Pasta och tepåsar vill folk gärna ha i burkar. Och ris. Olika burkar ståendes på en liten fin hylla i ek.
Man ska helst inte ta nåt ur burkarna heller.
Dom ska bara stå där och visa upp pastan och tepåsarna.
Roland var också med på Ikea. Han tittade på en säng. Han ska få flytta till en större lägenhet och då kan han ha en större säng. Han ska ha 180 centimeter bred säng.
Nu blir det på riktigt. Ny säng, nytt bord, nya bestick och nya hyllor. Nytt nytt nytt. Roland förbereder sig inför flytten. Han tänker och vrider på alla nya rum inuti sitt eget huvud. Han ritar liksom upp en planskiss inne i hjärnan som han bär med sig vart han än går fram till den första maj då han ska få flytta in.
Roland känner sig lite uppspelt. Det måste börja rätt nu. Alla prylar och produkter som kommer in i det nya hemmet får inte ångras. Inte på ett år iallafall. Det ska vara noga genomtänkt och kännas personligt. Det ska passa in. Det ska kännas bra med de nya stolarna och de nya blomkrukorna utan struktur i. Släta vita blomkrukor.
Jag köpte persienner, stearinljus och som sagt en plastburk.
Framför mig i kassan väntade en barnfamilj på att kassörskan skulle få tag i nån som kunde svara på nån fråga om nån pryl som satt i en annan pryl som fattades till en större pryl. Det var då jag hörde det. Det var då jag kom på mig själv. Jag hörde att jag stod och hummade. Det var hemskt. Detta om något är ett stort tecken på åldrande. Jag hade nog hummat mig en sju åtta gånger innan jag märkte nåt. Vad är det frågan om tänkte jag och så hummde jag igen. Av bara farten. Jag tittade mig omkring och förstod att dom bakom mig hade hört alltihopa och säkert redan ställt en diagnos. Dessutom stod jag en bit utanför kön. Vet inte varför jag hade tagit ett steg ditåt men det gjorde ju allt bara värre. Hummar gör ju gubbar som står och kolla på fotbollsmatcher eller sitter på biblioteket och läser. Hummar gör gubbar som står och tänker eller står längst bak med gummistövlar på en Robert Wells-konsert.
Hummar gör inte såna som jag.
Inte än och inte i en kö på Ikea.
Jag sa hallå hallå och tryckte upp varorna på bandet. När hon streckkodat sig igenom mina grejer sa hon: - Och inget ikea family-kort va och knapprade vidare?.... det där va som hon la till på slutet betyder att det inte var en fråga om jag hade ett ikea family-kort eller inte. Det där va i slutet betydde att hon dömde mig till döden. Där i kassan. Hade hon frågat: Inget ikea family-kort eller? så hade jag fortfarande haft alternativen JA och NEJ. Nu var det bara att hålla med. Hon tog beslutet åt mig. Hon tittade på mig och de saker jag köpt och drog slutsatsen att jag inte hade nån familj. Inte nån som jag tillverkat själv iallafall. Jag packade ner mina saker i papperskassen och gick för att köpa en korv. Där vände livet igen. Jag fick Ikeas sista korv för dagen. Vilken lycka. Den sista wienerkorven.
Det skulle filmen om mitt liv kunna heta.

Det är så här det känns ibland..
Jag håller på att försöka skriva ut en etikett till en dvd-skiva.
Installera program och hitta rätt inställningsfil.
Det ledde till att jag igår ville jag slå sönder hela kontoret.
Det hade varit skönt men svårt att förklara för dom andra idag.

Bark säger:
och nu vet du skillnad på stolpiller och piller att svälja

Vanillo säger:
ja jag visste det redan.. men jag skulle vara lite rolig

Bark säger:
nej nej

Vanillo säger:
men bra att du redde ut det

Bark säger:
försök inte

Vanillo säger:
jo

Vanillo säger:
jag visste

Bark säger:
nej

Vanillo säger:
visste visste visste

Bark säger:
du visste inte

Vanillo säger:
jo jag visste

Bark säger:
du visste inte och jag visste att du skulle säga att du visste

Vanillo säger:
när jag var liten, eller yngre.. då såg jag en ask i mammas och pappas medicinskåp. där fanns stolpiller. så då lärde jag mig det

Vanillo säger:
jag visste visst

Titta så glad han är. Inte så konstigt med ett sånt berg med pengar.
Hennes & Mauritz köpte hans jeansföretag.
Det går att lyckas även med skägg.
Företaget kostade en miljard. Ettusen miljoner kronor.
Tacka kidsen för det. Det är deras veckopeng.
Sen pratade vi pengar här på jobbet.
Vi ville alla ha mera pengar. Det var vi alla överens om.
Mera pengar och mera fritid.
Att skriva limerickar sa jag.
Riktigt bra limerickar kanske kan ge en förmögenhet.
Nä sa dom.
Gucci sa idag att jag hade damp.
Det vet jag inget om.

Crede ringde.
Han berättade att han ätit femrätters i helgen.
Först hade han fått champinjonsoppa och portvin.
Portvin tänkte jag. Det är sånt som urgamla damer dricker ur höga små glas.
Nåt golvur som står och tickar.
Sen fick han anklever. Lever var inte hans grej.
Det såg ut som bajs sa han.

Jag tittade mig i spegeln när jag borstade tänderna.
Kolla man inte på teven så kollar man sig i spegeln när man borstar tänderna.
Jag såg att mina ögonbryn var svedda.
Det tog två sekunder innan jag kom på.
Jag kom då ihåg låset som frusit på bilen när vi skulle hem.
Jag kommer ihåg att Sture ropade högt från andra parkeringen att han hade låsspray.
Jag kommer ihåg att Jonas tryckte in låssprayen i låset.
Jag kommer ihåg att det var mörkt och jag gav honom ljus med en tändare.
Jag kommer ihåg en stor flamma av eld och sen att det brann på bildörren.
Jag kommer ihåg att Jonas var fram och blåste och att jag gapskrattade.
Jag kommer ihåg att det var extremt roligt.
Jag kommer ihåg att det var nåt som luktade lite bränt där i bilen.

Det är natt.
Jag är uppe.
Igen.
Det är allt för krångligt det här att hålla reda på.
Sova varenda natt.
Gå o lägga sig och sen upp igen.
ner upp ner upp ner upp
En ny dag. Jag vill förlänga dagen och kanske inte sova alls.
Sätta mig o soffan och kanske slumra till lite och sen vara uppe.
Bara vara uppe och vara med när det är tyst..
Mullvada mig genom natten. Den tysta natten. Den klara och vänliga.
Måste jag bli bestraffad för det? En hel dag i koma för den som håller sig uppe.
Kroppen är alltför klen. Den borde klara av att vara pigg ett par dagar i sträck.
Det är allt märkligt det här med att vi går och lägger oss allihop. Nästan samtidigt.
I djungeln är det vissa som börjar röja loss nu. Skrika och gapa och jaga och smyga.
Vi människor har några sådana arter på helgerna.
Men nu, nu ligger många under sina täcken.
Dom allra flesta ligger där i sin favoritställning.
Ensamna, två och två eller ett helt gäng kanske.
Till och med dom som på dagtid och på heltid sysslar med
våld och utpressning ligger och sover.
Dom som hatar och mördar ligger på kudden och drömmer om semester.
Eller ett nytt knogjärn.
Stilla ligger dom där. Helt rena. Utan ondska i kroppen. Som små barn.
Carl Bildt sover nog också. På rygg säkert.
Och Rolf Lassgård tror jag sover. Han sover nog på sidan med en hand under kinden.
Papa Dee är säkert uppe och äter en varm smörgås.
Hans Fahlén ligger säkert på mage och sover. Annars kanske han snarkar.
Loa Falkman sover på rygg och snarkar inte.
Bredvid ligger hans fru vaken och möjligen läser hon Kerstin Ekman.
Susanna Kallur ligger nog och sover. Hon går och lägger sig rätt tidigt tror jag.
Stretchar lite, läser lite. Vaknar och äter gröt.
TIger Woods sover inte. Han tränar kanske puttning nu och ska sen bada.
01.05 och det svider lite i ögonen nu.
På tv pratar dom till mig. Först en berättelse att nästan alla kommer att dö i hjärtinfarkt.
Sen kommer det där kontonumret. Om man vill överleva alltså.

Idag tänkte jag att livet pågår där ute. Hela tiden pågår livet.
Vi är fast på den här planeten. Det är här vi ska vara.
Jorden snurrar runt där ute i rymden och här sitter vi.
Framför datorerna. Det gör ont i axlarna och i ryggen.
Vi sitter kvar. Googlar lite. Laddar ner och laddar upp.
Framför internet sitter vi medans aporna leker i djungeln.
Internet har inte kommit dit än.
Vi tycker och tänker och kollar och läser.
Allt vi vill är att visa oss. Visa att vi finns.

Sikta aldrig på nån.
Inte ens om det är med ett gevär gjort av trä.
Man vet aldrig vad som kan hända.

Snart kommer solen att vara med oss lite oftare.
Bra för mig och min hy.
Mina ljumskar bryr sig som vanligt inte.

Jag tittar på internet.
Jag tittar på folk som spelar andras låtar.

Hej Gud.
Vilken typ av bön vill du höra för att fixa tillbaka min telefon.
Jag kan fader vår och nån mer men det känns inte riktigt som att det är dom du vill höra när jag ber om min K610i. Ja ja jag vet att den försvann en lördag precis innan två på natten. Men hör min bön.
Kan jag improvisera tror du, tala direkt ut hjärtat?
Ska jag knäppa mina händer och blunda?
Är det pengar du vill ha eller bara en evig tro på att
Jesus fanns så skriver jag på direkt.
Bara du fixar fram min telefon.
Du förresten gud. Det var en sak till. Har du en mobil eller har du fast telefoni hemma?
För om du fixar fram min telefon så ska jag visa dig hur man bloggar med mobilen.
Amen

Jag orkAR INE NU
jag ska dricka vatten bara.
man ska göra det ju
dså man blir frisk
imorrn äre vcasalop
men v fan vasalopp skulle jag skiva
skiva
skriv a
ja så äre för det mesta och sen blir det de bästa
bra med smörgås och vasalopp i soffan
äta smörgåsen och se på vaslopppet.
jag är ingen farbor för det
det ärbara trevligt
sitta still och kolla kråkorna hos granene
grannen
på deras tak. det är månag kråkor där
kråkorna umgås där
flera hundra
iböand bara tio stycken där
jag tänker att det verkar vara roligt avtt vara kråka
och att dom flyger rutn tillsammans och loopar
roligg t det här när man stavar ehlt galet på tangentborfet.
amn bryr dig inte.. bar skriver utan att rätat sig.
hahah... det är konstigt att man skriver för det är så konstigt att göra det
nu du dängern
nu du sängen men ajg
mena jag
jag ser att jag skriver fel men rätar inte det alls
nu kommer kja
nu du sängen kommer jag
kommer jag och läger mig
lägger mig

Jag och Granen var och gjorde det vi skulle på Kentarna.
Jag plåtade och han tyckte till. Han tycker till om folk som spelar och sjunger.
Jag tar nån bild med en spotlight i bakgrunden.
Statoil erbjöd oss finfin mat efter konserten.
På Grahns pizza var det djupfrysta bearnaisekluttar.
Såg ut som stora snorblaffor.
Och nu ska vi ut och svina.
Eller iallafall ge det ett försök.

Jag suger upp kantdamm.
Då blir det extra bra.
Jag känner att jag städar på riktigt när jag suger upp kant och listdamm.
Sen kanske Grahn kommer. Då passar det med rena lister.

Det sitter en kråka i grannens antenn.
Han har ingen aning om att han snart blir kråkmos.
Cat Stevens sjunger another saturday night och det är perfekt kråkmosarmusik.

Man kan tydligen skriva så.
Skriva folk på näsan.
Frågan är vem som kom på det. Det låter inte riktigt bra.
Skriva folk på näsan.
Hallå tjenare, jag tar och skriver dig på näsan.
Jaha du. Ja det kan du väl göra om du inte har nåt annat för dig.

Martin hade varit på N. Young i Köpenhamn och delat pissoar med Ulf Lundell.
Jag vill också dela pissoar med Ulf Lundell.
Och se på N. Young.
Jag tar en körsbärstomat istället.
Kanske två.

John säger: (00.12.11)
säger man "skriva folk på näsan"

Vanillo säger: (00.12.19)
nope

Vanillo säger: (00.12.24)
knäppa folk på säger man

John säger: (00.12.35)
fan