Vanillo

Det där med att gå om folk alltså.
Imorse skulle jag gå om en tant som gick väldigt fort, men tillräckligt sakta för att jag
skulle ta beslutet att gå om.
Jag låg 15 meter bakom när jag kom på att jag måste gå om henne.
En tant var det inte när jag tänker efter.
Hon var kanske 50.
Hon gick på trottoaren och jag beslöt mig för att gå på gatan bredvid.
Trottoaren var nämligen så smal så att det hade blvit lite konstig stämning om jag försökt gå om henne på själva trottoaren
Och den där känslan när man går om nån infann sig som vanligt.
Då vill man om så fort som möjligt, och idag fick jag upp ett löjligt tempo.
Ingen går såhär snabbt tänkte jag när jag gick förbi henne.
Jag märkte att hon saktade in så att jag skulle komma förbi.
Sen när man väl kommit förbi går det inte att slå av på takten för då kommer hon ju ikapp och det blir väldigt fel. Det är bara att låtsas som att man har ett sådant gångtempo tills man har kommit runt ett hörn eller så.
Man vill inte ligga jämsides fär länge.