Vanillo

Igår träffade jag Maria Nilsson. Vet inte om hon heter Nilsson längre. Kanske Bengtsson eller Hyfjäll eller Vindäng eller bara Karlsson. Maria Nilsson och jag var ihop. I sjuan eller åttan. Det var lite otäckt och spännande. När jag satt och spelade dator ringde hon och frågade (då i sjuan alltså) om vi var ihop eller inte. Det vet jag inte svarade jag. Det tog slut där vill jag minnas. Ok. Skit i det.
Hon är ombud. Hon o Filip Kowalski. Filips mamma köpte ofta grejer från tv-shop kommer jag ihåg. Hon köpte DIDI-7... den beryktade krämen som tog bort smuts. Det var som en tandkräm och man applicerade krämen exemplevis på lortiga skor och vips så var smutsen borta. Så var Filips mamma. Filip hade ett yvigt krulligt hår och ofta ljusa jeans och brunt skärp med nyckelknippa i sidan. Filip var en riktigt bra människa och är säkert det än idag. När jag var gjorde Michaels Jacksons Bad på playbacken i femman gjorde han Beat It och hoppade från bänkarna och landade på knäna. Det var hans grej att landa på knäna och rycka på axlar och huvud. Filip Jackson. Filip och Maria är iaf ombud. För vår klass. Och nu blir det sån där fest. Nianfest. Den andra december. Det går inte att skriva nåt om det där förrän det varit. Det är ju en helt absurd tillställning. Det är på ankan. Den glada ankan. Jag o Linus (Linus gick i idrottsklassen: C) kan ju spela TP på maskinen kanske.. om det blir tråkigt men det vore en överraskning om det blir så.
Filip ja. Undrar om han har nån hobby.