Vanillo

Jag har en telefonkatalog i min brevlåda.
Den har legat där i två veckor.
Den har blivit sned och hälften av alla sidor är sådär fult veckade.
Jag låter den bara ligga där. Jag kan inte förmå mig att flytta på den.
Den är ivägen för annan post.

Jag frågar mig själv varför jag inte tar hand om den där katalogen.
Men jag har inget bra svar.

Jag går upp äter frukost, borstar tänderna, tar fram nya strumpor och ser till att
plattorna är avstängda när jag går. Allt det där gör jag. Nästan varje dag.
Jag tittar i brevlådan efter ny post. Ofta finns det ingenting. Icas buffétidning kommer
då och då med en liten bonuscheck på 25 kronor som jag aldrig utnyttjar.
Csn hör av sig också med jämna mellanrum. Och Karlstad Energi.
När man fyller jämt dimper förmodligen nåt hårt dubbelvikt kort ned också.
Men annars är det rätt tunt.
Det är den där katalogen. Den ligger där och väntar på att bli upptagen.
När jag kommer hem parkerar jag cykeln och låser. Ordentligt gjort.
Ibland hälsar jag på nån granne eller inte.
Jag kollar postlådan när jag kommer hem också.
Men jag låter katalogen ligga kvar. Konstigt.
Ett märkligt beteende av en människa.
Det kallas slöhet eller nåt. Nånting beror det på.
Imorgon ska jag ta tag i det där.
Får bli morgondagens största utmaning.