Vanillo

Drömde om tandläkaren i natt.
Jag var där i verkliga livet igår. Nej i förrgår var det.
Vi är inte så bra kompisar. Jag och tandläkardagen.
Jag kan inte äta frukost när jag ska till tandläkaren.
En halv smörgås om det kallas frukost.
Sen borsta tänderna som om det var sista gången i livet, tandtråd, tandstickor.
skölja skölja.
Vanka runt i lägenheten. Kolla klockan. Kolla klockan igen. Längta till efteråt.
Cykla ned mot stan. Långsamma tramptag. Vill vara alla som jag cyklar förbi.
Jag vill vara alla utom mig själv när jag cyklar ned till tandläkarstolen.
En hund vill jag vara. Eller en gravid eller en pensionär. Allt annat än mig själv.
Jag är ute i god tid såklart. Det tar lång tid på cykeln. Extra lång tid.
Det kanske inte var idag. Kolla kalendern i mobilen. Jo idag. Skit.
Skit Skit Skit.
Komma fram, låsa cykel. Kolla så att det är låst.
Trycka på porttelefon.
Privattandläkarna. Hej Vanillo här jag ska till Lisa.. ja varsågod.
Dom är här tänker jag. Som alla andra dagar. Jag tar trapporna upp istället för hiss.
Det kan ha en lugnande effekt kanske. Pulsen stiger. Öppnar dörren. Borrljud.
Slipande borrljud som från vilken malmgruva som helst.
Det luktar fluor. Det luktar gul och ljus tapet. Vävtapet.
Det är alltid vävtapet hos tandläkare.
Sitta ned och ta fram en tidning.
Efter tre minuter har jag tittat på framsidesbilden tillräckligt länge.
Han bredvid ser van ut. Han läser inne i tidningen. Informationen inne i tidningen.
Han läser nyheterna som om han vore hemma vid frukosten.
För mig är tidningen helt död nu.
Jag är stel men försöker lite slött lägga upp det ena benet över det andra.
Väntar, lyssnar.
Dom har fikarast. Tandläkarlaget har fikarast och skrattar.
Jag har så lite rast man bara kan ha.
Om man nån gång har rast i livet så är det inte hos tandläkaren.
Hej säger hon. Hallå Hallå säger jag och skrattar till lite.
Varför skrattar jag. Det räcker väl med ett hej.
Hon gör i ordning. Jag hör hur hon tar en fluortablett. Stänger skåpet.
Nu nu.. nu kommer hon. Nä hon tvättar händerna först. Öppnar ett skåp till. Stänger.
Så då. Varsågod säger hon i dörröppningen.
Jag är fast. Låst. Jag har ingen nyckel ut. Jag tar mitt straff.
Ljust rum. Trähantverkade svalor hänger från lampan.
Väder pratas. Jag hör inte vad jag säger. Sätter mig i stolen.
Hon ser bra ut. Tandhygienisten.
Just idag är jag inte speciellt fokuserad på det.
Jag väntar på min första kväljning och hennes första ojdå.
Hon sätter sina händer i min mun.
Petar lite och speglar.
Det kommer ingen muuäää. Det kommer ingenting. Det kommer luft ur näsan.
Det kommer luft ur min näsa. Luften kommer alltså rätt väg.
Det kommer inget kvälj. Inget avgrundskräk.
Nånting är fel.
Jag blir skojsam nu. Börjar prata tandläkarspråket.
Gag har schökt me kangkråg schen jag var här schicht.
Det är bra det säger hon och jag undrar om hon fattade att jag använt tandtråden.
Jag blir lite tuff nu. Känner mig van i stolen. Lägger mig mer bekvämt.
Nära till att jag vill boka en ny tid. Nu med en gång.
Blundar. Börjar nästan nynna. Sådär som tjejer gör när dom har dammsugit klart och
bara går och plockar lite. Den känslan infinner sig.
Jag ligger där med tandläkarlampan i ansiktet som i resereklamen och vipps så är jag
på semester. På radion spelas det dansband. Älska dig så innerligt sjunger han.
Jag kan höra trafiken ute på gatan. Jag har full kontroll. Jag är tuff.
Svalorna har blivit mina kompisar och rummet känns varmt och inbjudande.
En fin och trevlig miljö det här tänker jag.
390 spänn. Tack och vi ses efter jul.
Hare så brarå säger jag ännu mer tjeckt än jag sa hallå hallå innan.
Jag går och köper en tröja på rea som jag inte tycker är snygg.
Den köps av bara farten. Ett lyckorus. En handpåläggning.
På Hemtex har dom nya hösttrenderna kommit in.
Living frotté.