Vanillo

Hallå.
Var kan man hitta sina julkänslor.
Kan man hitta en inloggning nånstans och tanka hem?
Folk verkar ha såna.
Jag känner att det är helt tomt i känsloförrådet för jul och smuttelimumsesnuffet.
Jag skulle gärna ha ett par såna.
Om dom finns på riktigt alltså. De där känslorna som jag har hört om.
På radion. Läst i tidningarna.
Tjejer är bra på det där. Att känna känslor vid jul. Det ser iallafall ut så. Ända från det att dom föds tills det att dom är sjutti ungefär. Då vet man inte alls vad dom känner. Då är dom glada för allt. Eller är det bara det vi tror. Vi unga. Att dom är nöjda bara dom får sitta still och nåt barnbarn sjunger bredvid glöggbordet.
Vem vet, dom kanske tycker att det suger hästballe men orkar inte ställa till med nån scen då Kalle Anka ska fingra upp badkaret.
Tjejerna är som sagt bra på att hålla upp nån typ av stämning. Det pyntas och städas, köps nytt och planteras i vita krukor och ställs i fönster och klipps och putsas. Det bärs väldigt mycket grejer i december, tjejernas fel.
Men vi får väl ändå tacka kvinnan för att julen finns kvar.
Den skulle förmodligen självdö annars. De enda högtiderna som skulle finnas kvar om inte kvinnan existerade skulle vara de som haft ett kval året innan och och inföll vartannat eller vart fjärde år. Lars-Åke Lagrell skulle kanske hålla i högmässan.
Men julen har varit fantastisk. Den var det när jag var lika hög som ett barbord.
Höga snövallar och hälften av luckorna var öppnade.
Snökojan med värmeljus. Plogen som hade sönder den.
Handskar med snö i och blixtlåset vid kragen som man slickade på.
Undrar allt om det kommer tillbaka.
Jag orkar nämligen inte låtsas.

Nu ska jag äta ett havrekex, tvätta mig med billig tvål och binda fast mig vid elementet.