Vanillo

Det var kvällsöppet hos mors och fars. Jag var förbi där och dom låg i sin säng och såg mig komma med skorna på. Vad är det här för bäddmadrasser ni ligger på sa jag. Ja det är väl kanske inte dom bästa sa fars.
Nej ni är gamla och ska ligga på bra madrasser sa jag. Ryggen vill ha det. Jo vi vet sa dom i mun på varandra. Och varför har ni sommarstugelakan frågade jag. Du har ett rött. Det där får ni styra upp sa jag och tog på mig rollen som hemsamarit.
Hem sa Marit blir det om man delar upp det ordet.
Jag sträckte upp armarna för att ta en bild. Då fick fars äntligen gå till försvar. Har du inget under jackan. Ska du gå runt som alla rockers på stan och visa arslet. Arslet tänkte jag. Det här är ju magen det han ser. Kan ju inte gå runt sådär fortsatte han. Det är en luvtröja under som åker upp sa jag, kolla.
Jag visade tröjan men han kollade ner i boken.
Fars lampa var stark som ett solarium. Mors mer behaglig.
Han hade sjökortslakan. Fars hade påslakan i gult, vitt och blått.
En vuxen man över sextio år i sköfartsinspirerade lakan. Som när hirre hade Michael Jacksonlakan där hemma när vi var små. Ärxan hade Ruud Gullit tror jag. Jag hade ingenting. Jo blåbärsris tror jag att det var i flera år. Och nåt annat med mycket sjuttiotal i sig. Rena kollektiven för kvalsterfamiljerna. Dom hann säkert med att bygga en autobahn under min tid. Kvalstrena. Jag tittade på sjökortstäcket och funderade hastigt på vad som kommer hända med mig om 35 år. Vad blir det för lakan i min säng? Inte blir det Malou von Siewers på iallafall.
Och inte Peter Jihde.
Nu stängde grannen fönstret här nedanför. Sista ciggen för den här dagen.
Imorgon får hon röka mer. När solen går upp.