Vanillo

Vilken dag. Innan jag skrev vilken dag så undrade jag över varför man har en blogg. Varför jag skriver om sånt jag redan vet om. Är den till för mig själv eller är den till för alla andra som läser. Svårt det där att bestämma sig för vem man gör saker för.
När jag gick från jobbet så mötte jag på tjejen som jag inte vet vad hon heter som jobbar på Preem. Hon klev ur sin röda lilla fräsiga sportgolf och så skulle vi bara utbyta de där fraserna som blir olika från gång till gång men ändå är till för samma sak. Att inte få pinsam tystnad. Ibland kan man ju bara säga hej och så är det över. Nu var det däremot så att jag skulle passera henne under en lite längre tid så därför behövdes nån mer mening. Det är inte alltid man klara av att säga nåt som passar speciellt bra.
Såhär blev det:
Jag - Hääj hej
Hon  - Hallå!
Jag - Kallt i näsan


Inte så värst vanlig fras och jag kände att det var lite konstigt sagt. Jag kan ju inte räkna med att hon förstod vad jag menade egentligen. Att jag precis innan tänkte att det var kallt i näsan och att vintern nu var kommen. Jag hade kunnat sagt nåt sånt, typ nu är den här, vintern. Hon hade förmodligen svarat Ja den är ju det. Men nu blev det kallt i näsan. Mycket märkligt och roligt.

Senare högg handbromsen tag i bilen. Mitt i rusningstrafiken. I backen påväg upp emot regementet. Det blev lång kö. På med varningsblinker och upp med pulsen i minst 130. Efter lite tutningar och blickar och cirka 4 minuters funderade så släppte det. Ett tag.
Hämta sten ute vid rimi på wåxnäs. Sen ned i garaget vid bibblan, tina upp handbromsgrejsimojset och av med däck och kolla. Givetvis kom fars ned och ville inspektera och fundera. Sen blev allt bra och man kunde köpa tonfisksallad på hagahallen.