Vanillo

16.05
Dennis är här nu. Klavhed heter han i efternamn. Rätt ovanligt det.
Han hade med sig kaffe. Gevalia.
Jag köpte kanelbullar på Preem.
Kent som chefen heter på Preem har skaffat en ugn så det blir varma kanelbullar.
8 kronor styck.
Vi bryggde kaffe jag och Dennis och pratade lite om alliansen.
Det gör vi ibland han o jag.
Vi tycker olika.
Nu sitter han tyst och kollar saker på internet.
Ett gitarrsolo på stereon är vad vi får till efterrätt.
Dennis är en sån där som cyklar överallt. Det finns ett par sådana. Lite överallt.
Jag tror dock inte han tillhör dom som ser ut att tävla med sig själva påväg hem från jobbet.
Man kan se dom ibland. Ofta i dåligt väder.
Dom som tävlar.
Ofta pappor med cykelhjälm som cyklar fort fort och skall försöka slå rekord.
Inne i huvudet kan papporna höra en speakerröst som hela tiden meddelar publiken om vilket fantastiskt lopp han gör såhär långt. Han blir sen irriterad när han måste stanna för en skolklass som skall över gatan och nu kommer sinka hans tidsplan. Lite surt tittar han på fröknarna som inte förstår nånting av de sura blickarna från mannen med cykelhjälm och en monark med rak ram. Sen blir det nästan sladd på uppfarten mot villan.
Så tror jag det är för en del.
Inte för Dennis däremot. Han tänker nog mest på Ocean Race och Whitbreadseglingar när han cyklar.
Han har nog däremot låtsats att han seglar nångång när han cyklat. När det blåst en massa sekundmeter.
Dennis vill ha en ny segelbåt.
Dennis drömmer om en ny spinnacer.
Dennis vill vara jazzmusikant.
Dennis vill ha ett fyrkantigt hus med svart blankt kakel och raka hörn överallt och nån liten detalj i gult på nån bänk. Som lyfter upp det hela.
Dennis är bra. Dennis är snäll.
Dennis har en kavaj med armymönster.
Den har han ibland när han går på dans.