Vanillo

Jag gillar inte teknik.
Om teknik hade varit en granne till mig hade jag flyttat för längesen.
Jag är otroligt dålig på teknik.
Speciellt ljud och el.
Mikael pratar i telefon med Linda nu.
Jag har försökt få den där gamla fina stereon att fungera.
Givetvis så är det skit och så. Dret och herrejävlans krångel.
Det är mycket lättare att leva om man kan tekniska grejer.
Koppla rätt och se vad som är fel.
Hona, hane, dubbla honor, motstånd, komponent och kontakt.
Vi är många som inte kan teknik. Vi kallas frågetecken. Missar.
Förr förknippade jag teknik med fula människor. Smala människor med flygig frisyr.
När jag var yngre alltså. Jag har lärt mig att det inte är så.
Nu är jag vuxen och dömer absolut inte folk på förhand.
Inte alls.
Vilket gott kaffe jag har framför mig.
Mikael kokar potatis. Jag drog ned plattan på sjuan.
Han skall bjuda på älg idag.
Det där långa breda bruna djuret i skogen som jägare sänker i oktober.
Med bly.
Ekkes familj förknippar jag med Jämtland och älg.
Dom åkte alltid dit och gör nog så än fast inte alla på en gång.
Min familj är mer Dalarna och löja, volvo och mintkaka till far.
Mikes familj är Långberget och blå extra valla. Lite tupperware också.
Easts familj är liksom mer stor familj fortfarande. Bröder och systrar överallt.
På dig är det en hyperlänk säger Mike till Linda nu.
Hungrig. Vill ha mos. Kan ju mosa potatisen kom jag på.
Livet ser ljust ut just nu. Älg på gång.
Det kan ju vända vilken minut som helst.
Livet alltså.
Vi är mitt i det.
Nu.