Körfest
hej Gud!
Jag vet att man inte (man = jag) skall klaga. Att klaga ses som bittert. Jag ser på det som uppmärksamhet och reflektion. Skärpa blicken och örat. Men jag vet. Positiv och glad. Jajjemän.
Men Gud, det måste få finnas undantag. Det är det här körprogrammet på svt. Med han Gabriel Sprättstjärt. Det är inte bra för människan att titta på. Dom slaktar låt efter låt. För nån vecka sedan såg jag Tommy Nilsson älska med mikrofonen i programmet. Tillsammans med alla övermänsligt körglada så fullständigt malde dom ner en u2 låt till nån sorts äcklig höftklappaihändernaochstudsauppochnedversion. Igår var det dags att göra om Depeches personal jesus till nån slags smörgåstårta med bara äcklig majonnäs. Jag känner mig lite sjuk Gud.
Lite febrig. Lite kramp i magen. Samtidigt är det humor på hög nivå så jag mår samtidigt lite bra. Hur går det ihop Gud? Vad är det med körfolk har jag frågat mig förut. Aldrig får jag svar. Och vad är som provocerar mig? Det är liksom en fortsättning på nån konfirmationslägerkänsla. Du vet när man efter ett par veckors bibelskola nästan börjar tro på det man läst. Man kramas och håller om varandra och bara är ett härligt fantastiskt gäng. Så är det med körer. Nästan.
När man sjunger i kör gillar man:
- Att titta varandra i ögonen när man sjunger och se jätteglad ut.
- Körknycka med höften så den nästan hoppar ur led.
- Äta buffé
- Prata högt och gå i rask takt.
- Se ut som om man har nåt som inte andra har.
- Att stå i en grupp och skratta jättemycket åt nån som drar ett dåligt skämt.
- Åka i chartrad buss
- Skicka busiga lappar mellan varandra.
Gud. Är det såhär?
Jag minns Mats Kästel nu.
Klara boys. Karlstad Gosskör. Där var jag med. Sjöng för Ulf Schenkmanis i Solsta Café. Finns han förresten uppe hos dig nu? Med sin blåa telefonkiosk. Jag fick höra häromdagen att han blev riktigt förbannad över den där kiosken. I sjuan blev jag för cool för att vara med i kör. Då började jag lyssna på Master Of Puppets och satt längst bak i bussen.
Dagens bröd: Kavring
Jag var också med i den där jävla ångestkören. En kort stund. Sedan fick jag inte vara med. Tack gode gud för det.
Olle.
Det är som du skriver Olle. Man (du) kan ha dubbla känlsor efter en upplevelse. Det jag måste fråga mig (dig) är om du verkligen tror på dig själv som en männsika som står över en annan bara för att de sjunger i kör? Vill du vara en sådan? Nästa gång du ser Gabriel på TV vill jag att du innom dig ska skratta med kören och inte åt det. Det kan vara svårt om det är andra i din närhet som inte heller har nått långt i sin självinsikt. Då kan du till att börja med visa en falsk sida ut så att du först blir bekväm med dina egna känlsor innan du väljer att visa dem utåt.
Lycka till Olle.
/GUD
TACK GUD. NU FÖRSTÅR JAG LITE BÄTTRE. Jag känner däremot inte att jag står över andra människor. Jag bara undrar varför detta sänds på tv eftersom man mår lite illa. När jag var liten fick jag inte dricka läsk innan vi åkte till Dalarna på semester då det framkallade illamående. Idag är det andra saker.
När jag själv sjöng i kör mådde jag inte lika dåligt.
Ja det kommer jag ihåg hur du satt längst bak i bussen...men var ärlig! Det gjorde du redan när du gick i trean..o sa åt andra att de inte skulle åka med! Tror tusan att man inte vill åka buss mer om det sitter någon längst bak. för att vara på den säkra sidan nu så cuklar jag, springer eller lånar mammas bil för att slippa sådan som DU!
Sehr schon, gut gemacht