Vanillo

Det råkade bara bli såhär.
Jag åt kebab. Tvn slogs på.
Det var tv4. Dom satt och kramade varandra.
Två som ville ha chans. En fick det inte. Han blev ledsen.
Jag tänkte att det är ju fantastiskt att det sitter en hel drös med folk runt om i det här landet och tittar på det här.
En del har t.o.m skyndat sig med disken eller med tvätten för att inte missa vinjetten.
En del har sagt att det får bli pizza idag.
Nån har sagt till en annan att jag tar disken imorgon. Jag lovar.
Nån har stått vid busshållplatsen och förbannat sig över att hon eller han kommer att missa de första tio minuterna. Nån kommer att sitta med mössan på och nån kommer att hyscha sitt barn för att få höra minsta möjliga pinsamhet.
Nån kommer att bränna maten på spisen och nån kommer att säga ja ja jag kommer när det ifrån soffan ropas att nu nu nu börjar det faktiskt. Nån kommer att må illa efter att ha plöjt i sig mer lösgodis än vad som var tänkt.
Jag lyckades faktiskt stänga av efter det där snyftklippet.
Det blev för mycket. Jag försökte men det blev för jobbigt.
För ihåligt. För dåligt.
I eftermiddags såg jag på Mc Gyver.
Han är iallfall på riktigt.