Vanillo

Jag var sur när jag gick hem
Sur när jag gick in för att hämta inrullad kyckling
en samling ungar
det dröjde inte länge tills känslan kom att jag ville ge dom stryk
en hemsk tanke tänkte jag
skillnaden mellan kidsen och mig var att dom hade ätit och inte jag.
jag ville verkligen göra dom illa. avreagera mig.
kanske inte så mycket våld men nåt litet slag på axeln eller att jag kunde få knacka nån i bakhuvudet hårt med ena knogen. stod och tänkte på det där när jag fick flytta mig åt sidan när fyra skrikande flåsade förbi för att kasta sig på dörren och gallskrikandes stampa in trätrappen utanför.
det är fan tänkte jag.
ungjävlar.
tacka vet jag barn
små små barn
tidiga barn gillar jag
dom där som nästan är som döda
nyutpluppade
de första veckorna
medvetslösheten
sova titta sova gapa
jag gillar överhuvudtaget små tysta barn
dom här äta avslutningspizza med laget-kidsen däremot
dom är inte till för att mötas när magen är tom och det blåser kalluft in vid midjan för att jackan är för kort för den här årstiden och tröjan under har korvat till sig.
första snön föll