Vanillo

Schrister kom in med windstopperjacka och ungdomlig tokluva.
Jag har också haft en sån där mössa. Jag såg ut som en South Park-figur.
Schrister hade med sig en låda med damm på locket.
Sådana lådor där som stått i ett förråd eller i en källare.
Det kan ju vara samma sak. Förråd och källare. Eller faktiskt inte.
Ett förråd kan ligga i en källare. En källare kan däremot inte ligga i ett förråd.
Så var det med den saken. Schrister ställde sig i sprättstjärtsposen och rabblade teknik. Han packade upp högtalare och inte bara ett par högtalare utan ett par kåpor som var original. Original gillar människan att ha.
Originaldelar.
Jag fick dom här grejerna av han. Jag ska ha bättre ljud i bilen.
Schrister pratade om olika sladdar och honor och kopplingar och jag försökte mig på att förstå. Jag har gett upp det där för längesen. Att förstå sladdar och sånt.
Det går inte.
Jag tycker att det är vanligt att folk kan sånt där.
Uttryck om plus och minus och fördelning.
Folk som inte ska verka kunna sånt kan sånt. Som om om det ingår när man blir till.
Det känns som om alla kan.
Alla.
Schrister var på ett strålande humör och drack två koppar kaffe och berättade om ett skötbord han köpt i Kil.
Sen fick han ett av ekis helt gratis. Då hade han två skötbord.
Skötbordsproblem.
Han tog den sista mandelkubben. Nya kubbar nu från AB Nyåkers Pepparkakor.
Goda, saftiga. Nästan lika bra som Hägges om inte bättre.
Sötare.
Rundare i smaken och inte lika mycket deg i gommen.
Pete fick en kubb och ett glas mjölk tidigare idag.
Han kanske skulle bygga en lift.
Eller läsa engelska och bli bra på det.
Nu liten sushi bara lax. Inga rullar.
Extra ingefära.