Vanillo

Gubbarna i bastun har börjat prata med oss.
Dom har till och med en sån där blick ibland så att man tror att dom lyssnar.
Det tog fyra år att bli en av dom.
Vet inte om det beror på oss och vårt utseende som åldrats eller om det är dom själva som känner sig tryggare. Sprängpukan har blivit vänlig och hälsar varje gång med ett glatt litet hej. Tomas som alltid varit en av mina favoriter håller samma låga profil men ser ut att tänka att där har vi di där pigge pöjkera. Han ser ut som en gammal engelsk komiker. Sprängpukans kompis liknar nån som skulle kunna vara med i mupparna. Vi sitter där i bastun. Igår pratade vi om lamporna ute i spåret. Elljusspåret. Det är 4 lampor som är traisga. Muppen säger att det är nummer 127 124 och två till. Han har sagt till i receptionen om detta men inget verkar hända. Det är samma på hans gata när nåt ska göras. Varför kan ingen annan ringa innan jag ringer menar han på. Ja, hur det är. Sture skulle hem till Leksandsmatchen.
Det var 5 grader i vattnet och vi skulle inte doppa huvudet sa herr höft.
Det hade hans läkare sagt.
Hjärnan är så varm så det ska man passa sig för.
Tänkte på det där sen.
Senare på kvällen slog jag till och köpte nytt frottéöverdrag.