Vanillo

Jag läser om Marcus Grahn.
Jag tänkte skriva att vi är kollegor men det kändes helt galet.
Finns det kollegor nuförtiden? Heter det kanske nåt annat. Nåt mer modernt.
Kompisar är vi inte heller jag och Grahn som alla kallar honom. Det är nog bara hans mamma som säger Marcus eller nåt sött smeknamn som vi i sådana fall aldrig kommer att få reda på. Grahns tjej kanske också säger Marcus. Eller Murre eller Marre.
Jag och Grahn känner varandra. Så är det.
Vi träffas när vi jobbar åt Värmlands Folkblad.
Grahn jobbar där på riktigt. Han skriver och tänker och så.
Jag är en frilansande fotograf. Jag tycker om det ordet. Frilans. Det låter bra.
Då när vi jobbar umgås vi lite som kompisar och inte som kollegor. Vi skrattar åt varandra och är överens om mycket i världen. Vi är mest överens om saker som är dåligt. Dåliga tv-program, dålig musik och dålig smak i allmänhet.
Men så sitter jag här nu och läser kulturdelen i denna tidning där vi jobbar. Där jag jobbar ibland. Där han jobbar ibland fast oftare. Ja precis så. Färdigtjatat om detta. Jag har klickat mig till kulturen för där är Grahn med som en person som inte jobbar på tidningen. Jag läser. Han är med som författare och har halsduk och vill kanske egentligen inte ha halsduk på bilden men han kan ju inte ta av sig halsduken bara för att han debuterar som författare. Det är ju kallt ute så då får ju halsduken vara kvar.
Sen börjar jag skratta. Hårt och högt. Ett juckande skratt. Om man tänker sig att Marcus Grahn står upp på den här bilden så blir allt så väldigt roligt.
Det är det första jag ser. Sen tittar jag mer noga och ser att det som skulle kunna vara ett skärp är en burk. Grahn har en burk mellan benen och jag undrar om han dricker folköl och äter bulle och matar änderna. Nja förmodligen inte så. Mamma Grahn ska ju läsa om sin son. Inte bara hon utan alla hennes väninnor och hennes väninnors väninnor. Och så deras arbetskamrater och kanske brevbäraren som får reda på att det är ju hennes son som skriver böcker och är så duktig trots att han är så ung så ung.
Då kan han inte sitta och vara full och äta gammalt vetebröd.
Jag ska läsa Marcus bok när den kommer på rea.
Nu skojade jag allt.
Jag ska fråga Marcus om ett gratisexemplar.
Nu skojade jag igen.
Jag ska köpa ett exemplar till fullpris.
Grahn är en sån som kan.
Så ni vet.