Vanillo

Fars gillar kokt korv. Många pappor gör det och många söner till papporna tycker det är önödigt att dom gillar korv så mycket.
Igår tänkte jag köpa korv men ångrade mig när det var 5 st i förpackningen. Varför vill man sälja ett paket med fem korvar sa jag. Det borde vara ett jämnt antal.
Delbart med två. Är man två personer ska man få antingen två eller tre korvar per man. Inte två till den ene och tre till den andre. Fars sa att han inte tänkt på det men att han kanske skulle fråga det nästa gång. Nej nej sa jag. Det ska du inte.
Han berättade sen om när han hade köpt en delikatesslimpa förra veckan. Inte den där färdigskurna såklart nej nej det vore ju en skam sa han utan den där limpan. Den hela. Själva gräddningen runt om släppte och det gick ju inte. Telefonluren hade lyfts och numret till Konsum hade slagits. Jag kan se mors stå där i bakgrunden och titta förvånat på sin man. Vad gör han nu. Ringer han och ska prata om en limpa.
Vad exakt gör min man nu egentligen? Vi skulle ju sätta oss nu och ta en smörgås.
Nån hade iallfall fått ta emot ett samtal där en med Nilssonefternamn hade frågat om bagarn haft en dålig dag. Redan här har jag tänkt att jag ska inte jag ska inte jag ska inte bli likadan. Nilssonfarsan hade sagt det på ett vänligt sätt. Han hade fått det förklarat för sig att det har med ångan att göra. Det hade blivit för mycket ånga tydligen in under limpan och då blir det så där. Fars blir alltid lite stolt när dom tackar för upplysningarna och alla dessa tips dom får om sina produkter.
För mycket ånga alltså.