Vanillo

Jag ska bara sova när jag kommer hem i eftermiddag.
Så tänkte jag varje morgon hela gymnasiet.
Efter limpsmörgås och chokladdryck gick man upp till sitt pojkrum och avled.
Sen dreglade man sig förbi varenda läxa som skulle göras.
Den där tanken har kommit tillbaka. Att jag bara ska sova när jag kommer hem.
Den här tröttheten som misshandlar en varje morgon är skoningslös.
Och totalt meningslös.
Uppe på bron blåste det i morse som det en gång gjorde på toppen av Skeikampen.
Jag kunde inte ens prata för mig själv, med mig själv. Så jävla kallt var det.
Inte en enda and syntes till. Inte en enda posttant. Inte en enda hundägare.
Det var för kallt.
På mitt vänstra långfinger har det börjat växa två svarta hårstrån.
Undrar om dom kom i natt.