Vanillo

Det är natt.
Jag är uppe.
Igen.
Det är allt för krångligt det här att hålla reda på.
Sova varenda natt.
Gå o lägga sig och sen upp igen.
ner upp ner upp ner upp
En ny dag. Jag vill förlänga dagen och kanske inte sova alls.
Sätta mig o soffan och kanske slumra till lite och sen vara uppe.
Bara vara uppe och vara med när det är tyst..
Mullvada mig genom natten. Den tysta natten. Den klara och vänliga.
Måste jag bli bestraffad för det? En hel dag i koma för den som håller sig uppe.
Kroppen är alltför klen. Den borde klara av att vara pigg ett par dagar i sträck.
Det är allt märkligt det här med att vi går och lägger oss allihop. Nästan samtidigt.
I djungeln är det vissa som börjar röja loss nu. Skrika och gapa och jaga och smyga.
Vi människor har några sådana arter på helgerna.
Men nu, nu ligger många under sina täcken.
Dom allra flesta ligger där i sin favoritställning.
Ensamna, två och två eller ett helt gäng kanske.
Till och med dom som på dagtid och på heltid sysslar med
våld och utpressning ligger och sover.
Dom som hatar och mördar ligger på kudden och drömmer om semester.
Eller ett nytt knogjärn.
Stilla ligger dom där. Helt rena. Utan ondska i kroppen. Som små barn.
Carl Bildt sover nog också. På rygg säkert.
Och Rolf Lassgård tror jag sover. Han sover nog på sidan med en hand under kinden.
Papa Dee är säkert uppe och äter en varm smörgås.
Hans Fahlén ligger säkert på mage och sover. Annars kanske han snarkar.
Loa Falkman sover på rygg och snarkar inte.
Bredvid ligger hans fru vaken och möjligen läser hon Kerstin Ekman.
Susanna Kallur ligger nog och sover. Hon går och lägger sig rätt tidigt tror jag.
Stretchar lite, läser lite. Vaknar och äter gröt.
TIger Woods sover inte. Han tränar kanske puttning nu och ska sen bada.
01.05 och det svider lite i ögonen nu.
På tv pratar dom till mig. Först en berättelse att nästan alla kommer att dö i hjärtinfarkt.
Sen kommer det där kontonumret. Om man vill överleva alltså.

Idag tänkte jag att livet pågår där ute. Hela tiden pågår livet.
Vi är fast på den här planeten. Det är här vi ska vara.
Jorden snurrar runt där ute i rymden och här sitter vi.
Framför datorerna. Det gör ont i axlarna och i ryggen.
Vi sitter kvar. Googlar lite. Laddar ner och laddar upp.
Framför internet sitter vi medans aporna leker i djungeln.
Internet har inte kommit dit än.
Vi tycker och tänker och kollar och läser.
Allt vi vill är att visa oss. Visa att vi finns.