Vanillo

Tysken är här.
Inte precis nu men nyss.
Han hade skjorta och fin slät byxa. Han har fått jobb.
Det är därför han är så glad.
Människan blir glad av jobb. Om det är ett jobb man vill ha.
Annars blir man sur, trött och får till slut äta piller som gör en glad.
Tysken äter inga piller.
Han får frukt av oss idag.
Den fick jag av Hess när jag hjälpte honom att hämta en soffa.
Soffan fanns hemma hos en gammal tant som bodde i en lägenhet som var lika stor som ett hus. Det var fem rum och där gick hon runt och lyssnade på radio på låg volym. Jag undrade vad hon gjorde där i lägenheten. Det verkade inte finnas nåt att göra.
Hon hade en dyr kyl och frys. En sån där svart med ismaskin i. Is tänkte jag, det gillar hon. Hon dricker nog Southern Comfort med is och nån läsk hon alltid gillat. Vi blev kvar länge där i lägenheten. Soffan gick inte att få ut ur hallen. Är ni flyttgubbar frågade den gamla damen. Idag svarade jag och såg mig runt om i hennes sovrum. Det var välbäddat och sträckt. På en byrå låg en massa halsband. Hade jag varit tjuv så hade jag tagit de där skimrande halsbanden och mått bra av det tänkte jag. Synd att jag inte var tjuv för det hade varit ett riktigt kap. I hissen ner skojade vi om att tanten var singel nu när hennes gubbe hade lagt in årorna. Jag hånglade med henne i köket sa jag. Såg du inte det. Vi skrattade. Det kan vara känsligt det där att skoja om äldre. Undrar varför. Dom är ju som du och jag. Dom bara rör sig lite saktare framåt och bakåt. Och i sidled är dom riktigt långsamma.