Vanillo

Pete sätter fast tejp.
Jag håller i.

Pete kollar kalendern och funderar och petar med fingret i ansiktet.
Nic pratar med sin mor som är på väg nerför en trapp.
Våren visar sig.
Kvällssol.
Vi ska jobba lite men ingen har egentligen nån lust med det.

Mikael ska hemåt och jobba.
Gucci dricker reklamvatten.
Mikael säger att man somnar klockan fem på eftermiddagen.
Han har slutat snusa. Det tycker han känns bra.
Gucci vill inte sluta snusa för han tycker det är så gott.
Onej nu gnäller Hirasawa fram nån låt på radion.
Om vi bortser från allt det där kompetenta så känns det som om Maia Hirasawa sätter sig i ett litet hörn och gör sig så liten som möjligt. Hon försöker knyckla ihop sig så att bara munnen syns liksom. Sen sjunger hon.

Ruda ska långt upp i Sverige och där är det kallt och blåsigt.
Han ska stå still länge så han behöver vara varmt klädd.
Annars blir man arg och tvär.
Han får låna Guccis varma stövlar från 70-talet.
Ruda har sin favoritskjorta på sig och är glad.
Han har säkert nyss ätit lunch eller frukost.

Nu sitter jag med tandborsten i mun och liksom sörplar upp det som hela tiden vill ut.
Det är fullt av stark tandkräm och spott.
Tänk vilken kraft det har. Internet.

Jag har skor på mig inne.
Det är skönt att ha uteskor på sig hemma.
Det känns lite amerikanskt när jag kliver runt på ryamattan i mina lågskor.
Samtidigt får jag en känsla att jag inte riktigt blir ett med lägenheten, att jag tar lite avstånd från att leva ordentligt.
Jag respekterar inte golvet när jag har skor på mig inomhus.
Jag respekterar inte riktigt mig själv.
Ja ja nog om det. Skor inomhus är bra. Fast dåligt mot fotsvamp.
Jag har inte lust med måndag.
Midsommarafton hade känts bättre.
Nu är det parlamentet på tv och jag har inte städat den här helgen heller.

Grums.
Det är härligt att stanna till i Grums.
Känna hemmet närma sig.
Lägenheten där hemma med disk, dammråttor och utgångna pålägg.
Bakom mig sitter vår landshövding.
Hon heter Eva.
Eva pratade förut med nån hon kände.
Nu läser hon tidningen.
Bläddrar långsamt och sliter inte i sidorna som jag gör.
Kontrollerad och lugn.
Eva är nog van att åka första klass.
Nu tyckte jag att hon nynnade.
Jo visst var det ett litet nynn som jag hörde. Ett litet gnol.
Det känns som att Eva är på humör. Det är ju lördag.
Och vem skulle inte må bra av att vara landshövding på en lördag.
Jag är rädd att hon ska se min skärm och läsa vad jag just nu skriver.
Jag kollar speglingen i fönstret och ser att hon är upptagen med sin filofax.
Hon suddar och stryker.
Lite längre fram sitter Tina Törner. Hon rally-Tina.
En kändistät vagn.

Jag åker tåg.
Jag åker första klass.
Det känns bra att åka första klass.
I första klass är sätena blå.
I resten av tåget är sätena röda.
Är det en tillfällighet tro?

Ingenting annat än sprit kan få en att mitt i natten bryta upp ifrån en
varm lägenhet en kall aprilnatt.
Spriten gör magen väldigt mottaglig för nästan vad som helst.

Rickard Uddenberg heter han glada där borta.
Min mage är neutral igen.
Det är alla glada för.

Min mage bubblar.
Jag tänker på kalles chokladfabrik.
Där bubblar det på nästan samma sätt tänker jag.

Här inne hörs alla ljud säger programledaren.
Jag nickade.
Alla ljud sa hon två gånger.
Undrar om hon noterat min för dagen oroliga mage.
Avgrundsljud inifrån liksom.

Ffter fem minuter hade jag ett eget kontor också.
Jag hälsade på Christerredaktionen.
Konstigt namn egentligen.
Dom satt tysta vid sina datorer men verkade snälla.
Det luktade fräscht om hela gänget.
En Malin som jobbar på morgonpasset bjöd på havrekakor.
Hon hade öppnat kartongen imorse och nu var den halvfull.
Det var 600 gram i havrekakskartongen.
Jag tror inte att hon ätit alla själv. Det såg inte så ut.
Jag åt en kaka och tittade ut över vattnet och såg en färja som var röd och vit.
Undrar vart den ska tänkte jag.

Jag måste på toa.
Det bara är så.
Illa kvickt.

Det regnar i Göteborg.
Frisören piffar upp sig själv och skär i mitt hår med kniv.
Det gör man nuförtiden. Skär av håret.
Det gjorde man säkert på 1600-talet också.

han där borta har läst bok hela resan. Jag vill säga till honom att sluta. Det skulle kännas bättre om han kunde sova istället och inte sitta och lära sig en massa saker. Tjejen bakom honom har nyss målat sina naglar. Det luktade starkt. Nu har jag köpt världens minsta leverpastejsmörgås och ätit upp den och tänkt på det där som jag och stena pratade om idag. Vi såg wanja lundby wedin på tv och jag sa att henne går jag inte igång på. Inte jag heller sa stena. Men om vi hade blivit strandsatta på en öde ö, jag och wanja så kanske vi hade legat med varandra efter två månader. Om vi märkte att vi skulle bli kvar ett tag på den där öde ön. Sen sa vi att det kanske skulle ske redan efter en månad. Efter ett tag sa vi att en vecka inte heller var helt otänkbart. Först skulle det nog snackas LO och sånt. En hydda skulle nog byggas också. Herregud vad varmt det är i den här vagnen. Jag får gå och sänka termostaten. Vi pratade inget mer om wanja efter att ha konstaterat att hon kanske hade propsat på att få ligga lite redan första dagen på ön. Kanske redan när man drev i land med lite drivved. Eller kanske med en gång man bottnade. Nu vill jag inte åka tåg mer.

jag känner ålder igen. Jag känner mig äldre när jag sitter och tänker på vilket ohyfsat språk ynglingen framför mig använder sig av. Dessutom att jag tänker ynglingen och inte killen. Grabben kanske ändå är värre.

Dom fikar där på taket och det verkar så väldigt trevligt.
Här mitt emot sitter dom och bakar en snus och dricker saft ur en stor colaflaska.
Jag vill också lägga tak och ta rast uppe vid himlen.

Jag åt en banan.
Jag äter ofta banan.
Bananen är en fin frukt och bra packeterad.
Sen satt jag och klämde lite på skalet.
Det var lite skönt. Bananskalet är liksom som mjukt gummi.
Ur mitten på bananen kom ett hemskt smaskigt och kladdigt ljud.
Som om en liten liten person skulle sitta och äta nåt klet inne i örat.
Både Gucci och Mike fick höra hur det lät.
Man kan säga att dom drog örona åt sig.

Hur tänkte gud när han skapade människan. Om det nu var han eller hon alltså.
Tänkte han att vi skulle vara trötta var eviga morgon.
Är det nåt straff kanske?
Jag har ju tränat på det här i trettio år nu. Att vakna upp och starta dagen.
Borde inte kroppen veta om att ohå och hej nu är det dags för en dag så nu tar jag och ställer om från sömnläge till piggläge. Nej samma visa varje dag.
Som att öppna kistlocket och långsamt få dra sig upp.