Vanillo

Jag har alltid sett mig som ett geni.
Idag kom jag fram till att det är onödigt att trycka adressen på ett
visitkort om man ska flytta.
Sådana saker kommer jag på titt som tätt.

Chips bakom sista tanden och långkalsong.
Det här med tv-spel är inte min grej.
Det är inte mitt blodtrycks favoritsyssla heller.

Vi skulle ut och springa.
Vi gör det.
Ibland på lördagarna.
Idag sken solen. Vi var glada för att den sken.
Jag mötte upp Tjenare utanför Gengåvan. Han skulle in där och leta skidor.
Konstigt ställe det där. Det är som rusning till nånting. Fullt med folk överallt.
Och ändå så är det mest gammalt bös.
Filtar, militärjackor, porslin, glaselefanter, serietidningar, kakburkar, trasiga mattor, röda skåp, pälsjackor och ännu mer små glaspyntesmuttelismåttismäk.
Jag hittade en räv som såg helt vansinnig ut. 975 kronor för en vansinnig skabbräv.
Bakom räven stod en man som jag inte vet om han var till salu eller om
han bara var ett utsällningsexemplar. Han stod mitt i vägen så jag tror att han var såld och nån som skulle hämta honom. En gumma kanske. En gumma som fyllt en korg med glas och keramik.
Det finns ett litet fik där också på gengåvan.
Där sitter folk på små stolar och dricker kaffe och äter
pepparkaka med ytterkläderna på.
Det är liksom nån trivsam stämning som man ändå bara vill lämna.
Bli av med. Ge sig av.
Han hittade en bob.
Sen åkte vi och det tog tid att få komma ut på E18.

Jag tänkte att just det här skulle inte gå att förklara.
Om nån utomjording tittade in genom luckan till jorden för ett par sekunder och frågade vad som föresegick.
Då skulle vi inte kunna förklara det här.
Vad skrev jag där uppe. Försegick.
Det var allt ett konstigt ord.
Gammalt.

Fredag. Då blir det alltid det lilla extra!
Härligt att unna sig nåt gott när helgen kryper på.
Jag förberedde och ställde fram fisken redan igår.
Idag var det lätt och smidigt. Bara att öppna burken och värma.

Jag skulle bara hälsa på han som gick förbi på bron.
Vi kände inte varandra men det kändes som att vi borde hälsa.
Hälsa litegrann.
Jag hade sagt åt doggen att sitta ned och låta främlingen få passera.
Det var just därför som vi hade en anledning att hälsa.
Att jag gjorde nåt för honom. Det förde oss närmare varandra på nåt sätt.
Så nära att vi nog skulle bli tvungna att hälsa på varandra.
Annars hade vi nog tittat ned i plankorna eller ut mot älven.
Nu skulle vi alltså hälsa och det var jag som skulle till att hälsa först.
Det kändes så. Det låg på mig.
När jag öppnade munnen hade jag fortfarande inte bestämt mig för vad jag skulle använda för fras.
Hallå hallå som oftast blir ett lå a lå istället. Eller skulle jag säga tjena lite käckt.
Hej hej var uteslutet. Hej hej säger man till svärföräldrar och sånt.
Människor man ska vara vuxet glad inför får sig ett heeej hej.
Till slut blev det ett elåeh. Nån blandning som jag tror försvann i vinden.
Hej på dig du din lille jävel blir det nästa gång.

Nu är jag mätt.
Mätt som en mätt häst.
Hästar blir väldigt mätta.
Har en dålig frisyr idag.
Håret verkar ha dött.
Det sover kanske fortfarande.
Hörde väl inte klockan i morse.
Märkte inte att jag gick upp.

Jag steker den där
Väntar
Vänder
Tänker på slasken där ute
Att den är helt värdelös
Redan i december började ju min väntan på majbrasan
Jag sa det till Pelle idag.
Han gick bredvid och slog innebandyklubban gång på gång i modden.
Jag sa att fy fan vilket jävla fult väder det är.
Gatan här är bara full av grus och plask och regn och snö och kvistar och skit.
Blött och dött.
Små mörka drivor med gråsvart slush puppie.
Det vore synd att låtsas som att det är kul.
Det är fan inte kul.
Det är stövlar och halka.
Det är halsduk som inte räcker till.
Det är kö till krogen och från krogen.
Men
Det är när man tappar de där mynten ned i den där decimetertjocka sörjan som man tänker att
Det nog finns en plats
Det måste finnas ett paradis för oss övervintrare
Det är bara inte klart än för inflyttning
Inte det där paradiset med åtta nya fruar som man enligt en del självmordsbombare får ta del av om man spränger ett par andra i luften. Nej en annan plats som vi gjort oss förtjänta av. Vi som bott här uppe i en mörk låda.
I en bunker utan skottglugg.
Där som det är ljummet skulle vi få vara i stora grupper.
Vi skulle alla kunna gå omkring och prata och dricka läsk
Vi skulle spela brännboll och bada och fiska på kvällen
Nån skulle flyga med drakar
Vi skulle äta tonvis med hamburgare
Alla skulle få tillgång till alla och på kvällen skulle man få sova på en tjock madrass under himlen efter att ha ätit stora mängder med melon och druckit trocadero och haft raptävling.
På morgonen skulle solen hänga där. Lätt vind. Vitt rostbröd och gröt. Fem ägg.
Det är ju bara så svart ute nu.
Alla människor är trötta.
Jag ser den där tröttheten ute på gatan och i butiken och på tv.
Det är en tjock trötthet och en evig väntan.
Vi står med öppen mun om någon nämner det där ordet motivation.
Vad sa du nu igen?
Mo ti va va
Ändå är man aldrig så levande och klar i tanken som nu.
Der är det som är så konstigt.
Det är dödsstraff på vädret men livet är fortfarande ändå vackert.
För det börjar ju snart igen.
Livet.
Om ett par månader.
Det är kulisserna som rasat bara.
Nu la visst hunden en smygare.
Kapitulation.

Hade dom ringt idag och erbjudit mig en hög månadslön för att vara med i
Triple & Touch hade jag varit tvungen att tacka nej.

Det är ju lite härligt det här.
Att tappa bort grejer.
Körkort, nycklar, plånböcker, cyklar, handskar, mössor, halsdukar,
skor och viktiga papper.
Härligt när dom kommer tillbaka.
Fantastiskt system.
En något disträ person går ut och promenerar.
En något disträ person hör inte att han tappar sin nyckelknippa för att han är så upptagen med nåt annat ovesäntligt.
En något disträ person ringer efter att ha ätit ett ägg och får prata med en poliskvinna.
En poliskvinna kopplar den disträa personen till en annan poliskvinna.
Poliskvinnan frågar den disträa mannen hur nyckeknippan ser ut.
Den disträa mannen kliar sig i ljumsken och försöker förklara.
Poliskvinnan utbrister att "då äre nog den här lå".
Den disträa mannen blir glad och känner sig oslagbar.

Den disträa mannen tänker att det är bra att vi betalar skatt så att polisen kan ta hand om alla borttappade saker.

Jag gick en sen promenad igår. Rätt lång promenad.
Väl hemma märkte jag att nyckelknippan jag hade lagt i fickan nu inte längre låg i fickan. Gick till Pete Paint och hämtade en extranyckel.
Idag dök Roland upp på msn gav mig dåligt samvete innan jag ens hunnit äta gröt och smörgås. Han gav mig dåligt samvete för att jag inte i etthundra minusgrader gått hela vägen tillbaka och lyst med ficklampa efter den där lilla nyckelknippan som han menar ändå snart kommer in till polisen.

Roland säger:
gick du inte samma promenad igen då?

Roland säger:
fast baklänges?

Vanillo säger:
orka inte...

Vanillo säger:
för kallt

Roland säger:
haha

Vanillo säger:
ska ta den snart

Roland:
det hade inte jag gjort

Roland säger:
kan jag säga...men den kommer nog in hos polisen snart

Vanillo säger:
vad hade du inte gjort?

Roland säger:
struntat i en reversepromenad

Igår använde jag min 25-kronorscheck från Ica.
Den kommer i brevlådan när jag har handlat tillräckligt många produkter.
På nyheterna hörde jag att Usa behöver spara ettusen miljarder.

Läget just nu:
En kraftig banansmak i munnen och ute skiner solen.
Roland på msn.
Kompisen sover här bakom.
Bredvid laserskrivaren

Vi åt fisk idag.
De flesta åt tisdagsfläsk. Poliserna och brandmännen.
Det var många sådana där idag.
Ambulansförare också.
Nästan alla över 40 år valde fläsk med bruna bönor.
Vi tog fiskgratäng och nån hann med att säga det där att det är nyttigt med fisk.
Vi satt vid fönstret där solen slog in.
På väg ut sen såg jag en kvinna som hade pistol.
Jag kände att jag också vill ha pistol.
Hon hade ingen uniform. Bara pistol.
I ett fräckt hölster.
Snart är det inte bara poliser som har pickadoll.
Det är modernt inom några år.
Höstmode.

Det satt fast i ansiktet på mig
Ett stort halvfånigt leende
Om man höjer på ögonbrynen och låtsas att man säger va sa ru till nån
Ovanpå det lägger man sen ett leende
Och så sitter man så i en halvminut
Stormare gjorde high five med Malmsjö.

En liten trevlig citysko för den moderne mannen fick det bli för Gunnar.
En mockakänga med varmt foder och en stadig sula med bra väghållning.
Det är skon till vänster det. Den andra är den med skit på.
En sko att kunna ha både på julafon och när man ska hämta posten eller gå på möte med försäkringsrådgivaren.
Mocka rimmar på socka, plocka, rocka, knocka, klocka, docka, bocka, locka och pocka.
Nästa gång jag och Gunnar ska på fest kanske han ska ha sina nya skor och passa sig för att nån trampar på dom.

Man skulle kunna tro att det är en snattare som just frått frågan om vad han håller på med men icke sa nicke det är Gunnar Bark som letar pyjamas.
Han ska ha två stycken pyjamaser åt sin son som är för ung för att
handla och gå på stan själv.
Jag följde med. En trappa ned på Lindex.
Han letade lite bland pyjamaserna och det slog mig att det var tyst som i graven.
Ingen tuff rockmusik eller Radio Rix. Det var tyst.
Kvinnor gick runt och såg målmedvetna ut.
Jag hörde prassel av galgar annars var det barnklädestyst.
Ska du inte ha den där med lite mer färg i sa jag. Jo kanske det sa Gunnar.
En clownen mannekostym.
Gunnar hade kängor med fårbajs på sidan.
Ljusbrunt fårbajs.
Det hade inte hon i kassan.